Mörkret och lugnet sveper sig tätt omkring den sovande skepnaden höljd i ett par filtar. Hennes andetag blandas med de från den gamla, sovande katten och den unga dammtussen till hund.
Ett plötsligt, blåaktigt ljus lyser vagt upp rummet, skrämmer iväg mörkret. Ljuset åtföljs snart av en hög, skräckinjagande signal, som kullkastar allt lugn.
Andningen, nyss så djup har övergått i ytligare andetag, och ett visst mått av ångest fyller den delen av hjärnan som inte är halvt delirisk. Ett ögonblicks paus. Väntan på att terrorn ska avstanna.
När ljudet blir outhärdligt sticks en ovillig arm ut ur filthögen och försöker med ett illa siktat tag få fatt i den tidiga antagonisten.
Någonstans i en sömndrucken hjärna går en tanke. Dimman lättar och en viss sinnesnärvaro infinner sig. Förmågan att läsa kommer gradvis. Mobiltelefonens blåa ljus bränner pupillerna, och ett ord kan utläsas- Snooze.
Nog för att jag är en morgonmänniska. Jag älskar att vara uppe på morgonen, men det betyder INTE att jag gillar att vakna.
Att vakna en viss tid (för mig ofta runt 5.30) är inte roligt. Mobilen är en typ av terrorist, en återkommande demon som kommer för att slita mig ur värmen och drömmarna.
Sedan finns ju också Snooze-knappen. (Och bara det ordet ser så konstigt ut skrivet...)
Jag skulle vilja påstå att snooze-knappen är någon övre makts idé om ett bra straff för mänskligheten.
Alltså, tidigt på morgonen känns det ju som att det absolut viktigaste i livet är att få sova. Visst fan kommer man då trycka på den där eländiga snooze-knappen... Erfarenhet säger att det finns två möjliga utvägar ur den situationen:
* Man går upp mycket senare än man tänkte och får rusa runt som en utter på crack för att hinna med morgonbestyr. Frukost kan man ju bara se sig om på månen efter.
* Till sist kommer man råka trycka på fel knapp och istället stänga av larmet helt. Goddag yxskaft. Sedan kan man bara hoppas på att man vaknar innan man ska befinna sig på jobb/skola.
Men det är skönt att sova de där extra 5 minuterna...
Tack och förlåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar