Det är något speciellt med dimma.
Tjock, tät, varm, fuktig dimma. Dimma som sveper sig runt allting. Lindar sig runt träden som bomull. Dämpar alla ljud.
Och där är vi.
En flicka och en schäfertik. Springandes på vägen. Den är mörk. Oupplyst. Dimman tystar alla ljud, men det spelar ingen roll. Hon hade ändå inte hört dem. Genom headsetet strömmar musik med en medeltakt på 140 bpm. En väldigt ojoggvänlig takt, som tidvis bryter fötternas taktfasta tramp mot den stela asfalten. Några konstiga skutt. Det är fragment av en aerobickoreografi som kommer till ytan efter dryga två år.
En räv kilar över vägen längre fram, en flytande skugga över marken.
Hundens öron spetsas. Ekipaget ökar farten. Springer i hög fart mot ett sedan länge svunnet mål.
Farten sänks. Flämtande andetag från båda parter.
Långt därframme syns ljus. Ett upplyst fönster i ett hus långt utanför staden. En bit till längs med Sundet. Ljus där, på andra sidan den mörka, våta massan som skiljer ön från resten av världen.
Genom det nybyggda bostadsområdet. Upp för den långa backen. Musikens rytm avbryts av ett SMS. De hyperutvidgade pupillerna smärtar när mobildisplayen lyser upp.
En bit till? Backen är lång.
Strålkastare syns på håll. Bilen passerar en bit längre fram. Omedveten om mörkrets allierade. De som står utanför ljuset.
lördag 30 oktober 2010
fredag 29 oktober 2010
45 sätt att använda blyertspenna
Kreativitetsövning. Hur mycket kan man egentligen göra med blyertspennor? Om man utgår från att man har ett obegränsat antal klassiska träblyertspennor.
Let's hit it:
Man kan...
...skriva och rita med den, obviously
...snurra ståltråd runt den och göra en fjäder
...pierca sig på valfritt ställe
...försvara sig med den, om man blir attackerad. Sticka den i någons öga eller halspulsartär förslagsvis, but anything goes
...begå självmord. Halspulsådern eller handlederna funkar nog bäst. Kan dock göra ont
...precisionspeta någon i ryggen med
...peta sig i örat eller ögat
...mosa en fluga
...använda istället för IKEA-pluggar (de som läst tidigare inlägg eller monterat möbelsatser vet att det brukar saknas ett par när man ska montera möbler...)
...har man riktigt många kan man separera blyerts-lera-blandningen och träet, mala träet till spån, komprimera till pellets och värma upp huset
...separera grafiten från leran och göra elledningar
...grafiten kan också användas till att göra en elektrolys. Till exempel separera Silverjoner från nitratjoner i Silvernitrat.
...leran som är kvar kan man ge en jobbig människa i julklapp. Gärna utblandat i vatten, men torr lera funkar också
...skala en apelsin med, eller en banan. Eller melon.
...har man tillgång till en pilbåge kan man jaga fågel eller hare med den. Man måste dock kunna sikta
...räkna ut hur högt ett träd är (jo, det funkar!!)
...röra om i te, kaffe eller annan dryck
...röra om i kastruller funkar också
...ställa på högkant och blåsa ner. Jättebra sysselsättning på tråkiga lektioner eller möten. Tills man blir påkommen.
...lägga i en dörrspringa så att dörren inte går att stänga
...bygga en liten flotte, för skojs skull
...peta ut smuts ur små springor
...använda som ätpinnar
...tugga på. Inte direkt gott, men ett bra tidsfördriv
...använda som stickor. Har man garn kan man sticka en mössa. Annars kan man ju träna upp tekniken
...använda som häftstift för att sätta upp något på en anslagstavla eller på en vägg. Förslagsvis en gipsvägg. En hammare behövs också. Slå bestämt men försiktigt. Korta pennor är stabilare och funkar bättre. Den måste också vara rätt vässad. En lång spets knäcks lätt, den bör vara kort men vass
...lägga tre mellan fingrarna, knyta handen och använda som knogjärn eller förlängda klor. Även här rekommenderas kortare pennor, som inte knäcks så lätt.
...mala grafitlerablandingen och använda som ögonskugga. 2B och uppåt passar nog bäst
...peta in en under vardera ögonlock för att hålla ögonen öppna när man är trött. Även här rekommenderas väldigt korta pennor
...peta ut batteriet eller SIM-kortet ur mobilen och batteriet ur annan teknisk utrustning
...använda den som förlängd arm och peta på saker med
...trycka fast en blomma längst upp. Visst ser det lite konstigt ut, men bland många blommor kan det fungera
...testa stapla många på varandra, på högkant. Fruktansvärt svårt
...lägga en i en bok för att veta var man slutade läsa
...punktera en badboll, luftmadrass eller liknande
...använda många som klossar och spela "Klumpeduns"
...eller bara bygga ett högt torn. Även detta kräver en hel del pennor
...försöka låsa upp ett lås. Ingen garanti att det fungerar, men på enklare lås kan det lyckas
...kasta ner från en bro och se om den träffar någon, eventuellt hur lång tid det tar innan den når mark- eller vattenytan
...använda en (helst lång) penna som grillspätt
...med lite god vilja kan man kamma håret med ett par stycken
...lägga den under tunga föremål, tex stora blomkrukor, för ventilationens skull
...gräva ett hål. Tar tid, men funkar
...stötta upp något som håller på att trilla. Kräver mjukt underlag
...trycka ner den i sanden så att bara spetsen syns på en väl befolkad strand. 1 poäng för varje person som trampar på den. 10 om någon sätter sig på den
Let's hit it:
Man kan...
...skriva och rita med den, obviously
...snurra ståltråd runt den och göra en fjäder
...pierca sig på valfritt ställe
...försvara sig med den, om man blir attackerad. Sticka den i någons öga eller halspulsartär förslagsvis, but anything goes
...begå självmord. Halspulsådern eller handlederna funkar nog bäst. Kan dock göra ont
...precisionspeta någon i ryggen med
...peta sig i örat eller ögat
...mosa en fluga
...använda istället för IKEA-pluggar (de som läst tidigare inlägg eller monterat möbelsatser vet att det brukar saknas ett par när man ska montera möbler...)
...har man riktigt många kan man separera blyerts-lera-blandningen och träet, mala träet till spån, komprimera till pellets och värma upp huset
...separera grafiten från leran och göra elledningar
...grafiten kan också användas till att göra en elektrolys. Till exempel separera Silverjoner från nitratjoner i Silvernitrat.
...leran som är kvar kan man ge en jobbig människa i julklapp. Gärna utblandat i vatten, men torr lera funkar också
...skala en apelsin med, eller en banan. Eller melon.
...har man tillgång till en pilbåge kan man jaga fågel eller hare med den. Man måste dock kunna sikta
...räkna ut hur högt ett träd är (jo, det funkar!!)
...röra om i te, kaffe eller annan dryck
...röra om i kastruller funkar också
...ställa på högkant och blåsa ner. Jättebra sysselsättning på tråkiga lektioner eller möten. Tills man blir påkommen.
...lägga i en dörrspringa så att dörren inte går att stänga
...bygga en liten flotte, för skojs skull
...peta ut smuts ur små springor
...använda som ätpinnar
...tugga på. Inte direkt gott, men ett bra tidsfördriv
...använda som stickor. Har man garn kan man sticka en mössa. Annars kan man ju träna upp tekniken
...använda som häftstift för att sätta upp något på en anslagstavla eller på en vägg. Förslagsvis en gipsvägg. En hammare behövs också. Slå bestämt men försiktigt. Korta pennor är stabilare och funkar bättre. Den måste också vara rätt vässad. En lång spets knäcks lätt, den bör vara kort men vass
...lägga tre mellan fingrarna, knyta handen och använda som knogjärn eller förlängda klor. Även här rekommenderas kortare pennor, som inte knäcks så lätt.
...mala grafitlerablandingen och använda som ögonskugga. 2B och uppåt passar nog bäst
...peta in en under vardera ögonlock för att hålla ögonen öppna när man är trött. Även här rekommenderas väldigt korta pennor
...peta ut batteriet eller SIM-kortet ur mobilen och batteriet ur annan teknisk utrustning
...använda den som förlängd arm och peta på saker med
...trycka fast en blomma längst upp. Visst ser det lite konstigt ut, men bland många blommor kan det fungera
...testa stapla många på varandra, på högkant. Fruktansvärt svårt
...lägga en i en bok för att veta var man slutade läsa
...punktera en badboll, luftmadrass eller liknande
...använda många som klossar och spela "Klumpeduns"
...eller bara bygga ett högt torn. Även detta kräver en hel del pennor
...försöka låsa upp ett lås. Ingen garanti att det fungerar, men på enklare lås kan det lyckas
...kasta ner från en bro och se om den träffar någon, eventuellt hur lång tid det tar innan den når mark- eller vattenytan
...använda en (helst lång) penna som grillspätt
...med lite god vilja kan man kamma håret med ett par stycken
...lägga den under tunga föremål, tex stora blomkrukor, för ventilationens skull
...gräva ett hål. Tar tid, men funkar
...stötta upp något som håller på att trilla. Kräver mjukt underlag
...trycka ner den i sanden så att bara spetsen syns på en väl befolkad strand. 1 poäng för varje person som trampar på den. 10 om någon sätter sig på den
söndag 24 oktober 2010
Welcome to the inside of my mind...
Ja, lite bilder som uppehållit mig från verkligheten ett bra tag.
Det mesta som kan erbjuda verklighetsflykt känns just nu väldigt bra. Eller som jag förklarade det för en lärare som tyckte att jag var väldigt entusiastisk vad gällde kemin:
När allt omkring mig är ett förvirrat kaos är kemin alltid logisk. På sitt sätt.
Tycker inte ännu att jag hittat en riktig målarstil som jag verkligen gillar och speglar mig, men dessa små, lågupplösta bilder är kanske litegrann som livet just nu.
Känner egentligen att jag bara skulle vilja sätta mig någonstans där verkligheten inte kommer ifatt mig, men sånt trams har jag inte tid med i nuläget.
Har förhoppningar om att kunna låna min brors kamera, och jag får också låna den (Nikon D80 eller D90), fast han glömmer jämt och ständigt ta hit den. Antar att man inte kan få allt direkt. lite smådum känner man sig när man påminner jämt och ständigt, men jag är himla ivrig att få använda en kamera av riktig kaliber. Förvisso ÄR min Canon Digital IXUS 95IS kompaktkamera riktigt trevlig, men det går inte att ta bilder på något som förflyttar sig eller under sämre ljusförhållanden.
Detta kan verka uppenbart, men jag tillhör också den grupp människor som kan traska runt och fota flera timmar i sträck. Även med en kompaktkamera...
När jag ändå är inne på detta med kameror. Håller för tillfället på att spara till en egen systemkamera. Den jag sett ut åt mig är en Canon EOS 7D. Ett litet problem dock: 16000 kr. Kan ta sin lilla tid när man inte kommer åt sitt studiebidrag eller någonting, men ska väl försöka sälja lite fler bilder så kanske jag har den inom ett år eller två...
lördag 23 oktober 2010
Talking of flowers...
So... blev just klar med bilden jag rapade ut en hjälpförfrågan om tidigare. Fick förslag på brudbröd, vilket skulle ha varit jättebra om det inte var för alla de små blommorna... (lat är man ju..)
Kaninerna fick sällskap av blålila aklejor
Bildreferenser:Trädgårdens blommor i färg, Rune Löwenmo,illustrationer av Verner Hancke, Almqvist &Wiksell 1969,
Däggdjur, Andres Bjärvall, Ill: Staffan Ullström,W&W,1995
Önskar att man hade mer intressanta saker att skriva om, men hjärnan går på tomgång nu. Får bli senare. Back to the brushes.
Kaninerna fick sällskap av blålila aklejor
Bildreferenser:Trädgårdens blommor i färg, Rune Löwenmo,illustrationer av Verner Hancke, Almqvist &Wiksell 1969,
Däggdjur, Andres Bjärvall, Ill: Staffan Ullström,W&W,1995
Önskar att man hade mer intressanta saker att skriva om, men hjärnan går på tomgång nu. Får bli senare. Back to the brushes.
onsdag 20 oktober 2010
Tror jag tänker för mycket
Lite olika bilder jag hittade på denna dator...
Ja, angående användandet av en helt annan dator, på vilken jag hittade ett par bilder...
Vår familj har en SJUKLIGT teknisk medlem, min käre bror Tomas (Hans blogg hittar du här).
Dock verkar det som att VARENDA tekniska gen som överhuvudtaget går att finna i vår familj finns i hans DNA.
I söndags lyckades min mor nämligen kortsluta den lilla söta datorn jag brukar använda till skolarbete och att rita på. DVS totalt mörda det lilla oskyldiga systemet av IC-kretsar, kablar och halvledare. It's completely dead.
Har förhoppningar om att den åtminstone inte innehöll osparade bilder, utan alla bör finnas på mitt lilla 250 GB minne. Vart tusan det är... är ett annat problem...
Och ett annat tekniskt missöde... Min mobil (fyller snart två år..) dog med ett vrål (jo, verkligen, det är sant.) igår morse 4.45. God morgon? Har ALDRIG vaknat på ett så effektivt sätt... Sedemera gick det att blåsa liv i den igen och idag är den pigg och glad. Dock inte jag som lyckades sova mig igenom, hrm, ursäkta... FEM (!!) alarm imorse!? Hur fasen lyckas man med det? Antar att jag var ganska trött...
Men för att komma till saken, för det var inte mina (obefintliga) tekniska färdigheter jag ville komma till...
Jag har en hyfsat lång väg till och från skolan, så jag hinner tänka en hel del, vilket yttrar sig i mystiska inlägg i denna blogg (which s fine, since it's MINE!)
Igår funderade jag litegrann på det här med skolämnen och lärare.
Har noterat alltmer att favoritämnet ofta är det ämnet där man har bäst lärare (eller ja, lärare som man är mest kompatibel med, kanske man ska säga). Det är verkligen så.
Jag gillar alla ämnen mer eller mindre, men har man också bra lärare fullkomligt älskar man ämnet.
Till exempel i 8:an hade vi en bildlärare(och hennes blogg hittar du här) som var så vida överlägsen alla andra lärare jag någonsin haft att man bara satt där och tänkte "wow, vänta lite här nu..."
Jag har alltid gillat bild iochförsig, men att teckna och måla har aldrig varit en riktig hobby. Är väl helt okej på det, men jag fattade bara inte poängen i det förrän i just 8:an. Jag tror att jag kan ha någon typ av rekord i antal bildlektioner under ett läsår... Det var också efter detta som jag faktiskt började måla på riktigt...
I 9:an fick vi dessvärre tillbaka den värdelösa bildläraren som vi också hade i 7:an.
Då blev bild en återkommande pina som man plågade sig igenom varje torsdag. Talk about difference..
Och nu är det lite samma sak med kemi. Har alltid gillat den precisa logiken i kemi, och har aldrig haft något emot att gå på lektionerna, men nu när vi har en helt otroligt bra kemilärare är kemi det absoluta favvoämnet. Alltså, man går 45 minuter tidigare till skolan för att få har lite extrakemi. I like it.
Så man kan ju kanske fråga sig... Hur viktigt är det egentligen med bra lärare? Väldigt, väldigt viktigt tror jag. Detta kanske bara gäller mig, och jag kan inte underbygga det vetenskapligt eller på något annat sätt, men alltså, det är nog så. Man gör helt enkelt inte sitt bästa och man är inte intresserad ifall man har en halventusiastisk, nästan skeptiskt lärare. Det smittar.
Ännu ett helt ologiskt inlägg i denna stackars utsatta blogg...
torsdag 14 oktober 2010
Air Force
Ett mjukt sorl av röster fyller gymnasiematsalen. Vart man än tittar sitter elever och äter och diskuterar. Då och då höjs ljudnivån likt vågor, sedan sänks den för att åter höjas. En äldre man kommer in genom den bortre dörren och ber om tystnad.
Det tar några minuter innan tystnaden lägger sig, elever tittar fundersamt, undrar vad det nu är frågan om. Fortfarande är det ett lågmält mummel runt om i salen innan mannen börjar tala:
Jo, lite information till er som har lektioner i B- och C-huset. Ni måste ta ingången vid C-huset, då taket på B-huset har lyft...
Exakt så. Det är inte sådant man får höra varje dag. Man skulle kunna säga att det blåser. Eller att det blåser överjävligt mycket. Vi blev attackerade av en flygande flyttlåda på morgonpromenaden, och att cykla till skolan i motvind... ja alltså, det var lite kyligt, so to speak.
Men det finns något fint i blåsten ändå, något lugnande och harmoniskt. Löven som ligger i drivor utmed väggar, buskar, cyklar och bilar. Som man kan kasta upp och se skingras med den starka vinden. Wind of change. Maybe?
Tack och förlåt.
(Om någon är nyfiken så lyfte inte taket rakt av, utan ca en decimeter innan det dunsade ner igen. Om igen. Vi får se om det finns kvar imorgon..)
Det tar några minuter innan tystnaden lägger sig, elever tittar fundersamt, undrar vad det nu är frågan om. Fortfarande är det ett lågmält mummel runt om i salen innan mannen börjar tala:
Jo, lite information till er som har lektioner i B- och C-huset. Ni måste ta ingången vid C-huset, då taket på B-huset har lyft...
Exakt så. Det är inte sådant man får höra varje dag. Man skulle kunna säga att det blåser. Eller att det blåser överjävligt mycket. Vi blev attackerade av en flygande flyttlåda på morgonpromenaden, och att cykla till skolan i motvind... ja alltså, det var lite kyligt, so to speak.
Men det finns något fint i blåsten ändå, något lugnande och harmoniskt. Löven som ligger i drivor utmed väggar, buskar, cyklar och bilar. Som man kan kasta upp och se skingras med den starka vinden. Wind of change. Maybe?
Tack och förlåt.
(Om någon är nyfiken så lyfte inte taket rakt av, utan ca en decimeter innan det dunsade ner igen. Om igen. Vi får se om det finns kvar imorgon..)
onsdag 13 oktober 2010
Vad jobbig man är...
Funderingar som jag haft de senaste två åren eller så.
Den gruppen av människor, som bara anser sig vara en börda för andra människor, som alltid tror att de är i vägen, alltid stör... ja, helt enkelt fruktansvärt altruistiska människor. Varför??
Hör själv till denna grupp människor. En av dem som alltid ÄR i vägen, alltid stör. Och det är lite jobbigt. Det begränsar litegrann, i vissa avseenden hur man far fram genom detta enda liv man har.
Ett par exempel på saker som sådana här människor brukar göra:
* Ber ofta om ursäkt.
* Börjar alltid ursäktanden med 'förlåt att jag stör/störde', snarare än 'om jag stör/störde', dvs utgår redan innan från att man kommer att bli en börda och bara jobbig.
* Stannar långt innan man kommer till ett övergångsställe om det kommer en bil, för att inte under några omständigheter tvinga någon att stanna för en.
* Ofta väldigt blygsam, viftar bort alla försök till komplimanger av något slag, eventuellt vänder det till en komplimang mot antingen den som gav en komplimang först eller säger något i stil med "tack, men det är många som är bättre".
*Kan praktiskt taget slå knut på sig själv för att vara andra till lags
Och det halvjobbiga är att jag noterat att jag gör varenda grej av ovanstående.
Varför inser man inte bara sitt värde? För man måste ju ha ett värde trots att jag inte tycker att jag har det...
Varför slösar jag bort mitt liv genom att tro att jag besvärar andra istället för att bara utgå från att någon kommer säga till ifall jag faktiskt är jobbig och försöka leva ett kul liv?
Bra fråga.
Tack och förlåt.
tisdag 12 oktober 2010
Vilken blomma...
...passar egentligen ihop med kaniner? Viltgrå kaninungar?
Dagens I-landsproblem, förmodligen, men ur en relativ synvinkel är det likförbaskat ett problem...
Förkastade blomidéer:
Rosor- för skarpa och vassa
Lavendel- känns inte rätt
Tulpaner- jag gillar inte tulpaner
Tussilago/maskros- för gul...
E
t
c
.
.
.
Alltså, verkligen. I-LANDSPROBLEM?!? Vem bryr sig egentligen? Usch nej, patetisk individ man är...
God kväll, alla normala (eller hyfsat normala) individer...
Dagens I-landsproblem, förmodligen, men ur en relativ synvinkel är det likförbaskat ett problem...
Förkastade blomidéer:
Rosor- för skarpa och vassa
Lavendel- känns inte rätt
Tulpaner- jag gillar inte tulpaner
Tussilago/maskros- för gul...
E
t
c
.
.
.
Alltså, verkligen. I-LANDSPROBLEM?!? Vem bryr sig egentligen? Usch nej, patetisk individ man är...
God kväll, alla normala (eller hyfsat normala) individer...
måndag 11 oktober 2010
AFM- Allmänt Förvirrad Människa
Nedan följer ett antal helt och hållet orelevanta bilder...:)
Har tänkt lite på en grej, eller egentligen många små onödiga saker här och där, men ibland är det också så att jag formulerar blogginlägg i hjärnan. Nej, jag är inte mentalt handikappad på något sätt... Men.
Människor som ändrar beteende från dag till dag, timme till timme. Det leder till en rejäl dos förvirring och vissa tankar om denna människa kanske har multipla personligheter.
Ett exempel ur verkliga livet är min kemilärare. Otroligt trevlig, vanligen öppen människa, men ibland ändras detta helt och hållet och han blir tillknäppt och tyst.
Vanligtvis i början av lektionerna. Sedan släpper det allteftersom. Kanske för att han börjar bli glad att det är över. Och jag börjar nästan ana ett mönster. Sådana är vi människor, vi vill alltid ha mönster i allt omkring oss. Oftast är det skönt när mönster faller på plats så att man själv kan ändra sitt beteende efter det.
Men så finns det obehagliga mönster. Till exempel människor som alltid är annorlunda vissa tider, dagar etc, och man funderar på vad tusan man nu har gjort... (Så funkar min hjärna iallafall, tar alltid på mig skulden för hela världens olycka...)
Och när jag ändå är igång (och borde sova egentligen...) så måste jag också ta upp en sak som jag försökt Facebook-blogga om (man ska inte terrorisera sina FB-vänner med blogginlägg på 420 tecken i sin status. Förlåt mänskligheten...) är de som är annorlunda på internet än på riktigt. Den vanligaste är ju de som är exeptionellt trevliga på nätet och väldigt, ursäkta uttrycket, "svenska" i riktiga livet. Men dessa är man ju ändå ganska van vid.
Klart mer förvirrande är människor som är trevligare på riktigt än på internet...
Fast självklart är det så att det är lättare att uppfatta signaler såsom mikrouttryck, tonläge, ansiktsuttryck etc när man pratar med någon på riktigt.
Och nu har jag nog svamlat klart om mina diffusa tankar.
Tack och förlåt.
Har tänkt lite på en grej, eller egentligen många små onödiga saker här och där, men ibland är det också så att jag formulerar blogginlägg i hjärnan. Nej, jag är inte mentalt handikappad på något sätt... Men.
Människor som ändrar beteende från dag till dag, timme till timme. Det leder till en rejäl dos förvirring och vissa tankar om denna människa kanske har multipla personligheter.
Ett exempel ur verkliga livet är min kemilärare. Otroligt trevlig, vanligen öppen människa, men ibland ändras detta helt och hållet och han blir tillknäppt och tyst.
Vanligtvis i början av lektionerna. Sedan släpper det allteftersom. Kanske för att han börjar bli glad att det är över. Och jag börjar nästan ana ett mönster. Sådana är vi människor, vi vill alltid ha mönster i allt omkring oss. Oftast är det skönt när mönster faller på plats så att man själv kan ändra sitt beteende efter det.
Men så finns det obehagliga mönster. Till exempel människor som alltid är annorlunda vissa tider, dagar etc, och man funderar på vad tusan man nu har gjort... (Så funkar min hjärna iallafall, tar alltid på mig skulden för hela världens olycka...)
Och när jag ändå är igång (och borde sova egentligen...) så måste jag också ta upp en sak som jag försökt Facebook-blogga om (man ska inte terrorisera sina FB-vänner med blogginlägg på 420 tecken i sin status. Förlåt mänskligheten...) är de som är annorlunda på internet än på riktigt. Den vanligaste är ju de som är exeptionellt trevliga på nätet och väldigt, ursäkta uttrycket, "svenska" i riktiga livet. Men dessa är man ju ändå ganska van vid.
Klart mer förvirrande är människor som är trevligare på riktigt än på internet...
Fast självklart är det så att det är lättare att uppfatta signaler såsom mikrouttryck, tonläge, ansiktsuttryck etc när man pratar med någon på riktigt.
Och nu har jag nog svamlat klart om mina diffusa tankar.
Tack och förlåt.
Lika löser lika?
Detta om energier. Fysisk energi och mental energi. Kan man kalla det så?
Jo, det kan man nog. Är man understimulerad mentalt så behöver man få utlopp för energi på annat håll.
Det är väl anledningen till mentalt understimulerade hundar är ett helvete att ha att göra med.
Men sedan finns det ju negativ energi och positiv energi. Och negativt och positivt energiutlopp.
Positivt energiutlopp kan vara att dansa, går på friskis&svettisjympa eller kanske skratta.
Negativa... ja. Skrika, slå i dörrar, etc.
Men, enligt kemiteorin 'lika löser lika' kan man ju undra ifall man kan få utlopp för negativ energi genom en positiv kanal.
Anledningen till detta 100% förvirrade inlägget är just att jag efter en riktigt nervpåfrestande helg är fylld av uppdämd, stressad, negativ energi, och funderar på huruvida ett jympapass kommer att hjälpa mig. Förhoppningsvis, men kanske inte enligt just "lika löser lika".
Lämnar eventuella (något förvirrade) läsare med en bild som jag blev klar med igårkväll. Inget speciellt, bara lite sammansatta avmålade bilder. Gillar färgharmonin dock.
Jo, det kan man nog. Är man understimulerad mentalt så behöver man få utlopp för energi på annat håll.
Det är väl anledningen till mentalt understimulerade hundar är ett helvete att ha att göra med.
Men sedan finns det ju negativ energi och positiv energi. Och negativt och positivt energiutlopp.
Positivt energiutlopp kan vara att dansa, går på friskis&svettisjympa eller kanske skratta.
Negativa... ja. Skrika, slå i dörrar, etc.
Men, enligt kemiteorin 'lika löser lika' kan man ju undra ifall man kan få utlopp för negativ energi genom en positiv kanal.
Anledningen till detta 100% förvirrade inlägget är just att jag efter en riktigt nervpåfrestande helg är fylld av uppdämd, stressad, negativ energi, och funderar på huruvida ett jympapass kommer att hjälpa mig. Förhoppningsvis, men kanske inte enligt just "lika löser lika".
Lämnar eventuella (något förvirrade) läsare med en bild som jag blev klar med igårkväll. Inget speciellt, bara lite sammansatta avmålade bilder. Gillar färgharmonin dock.
söndag 10 oktober 2010
Ny höst, ny skola, ny layout... nytt liv?
Ja just ja, fasen. Jag har ju en blogg som ligger och skräpar...
Än en gång har jag dragits in i den enorma flodvåg av bloggande människor som tycks finnas i min närhet. Why fight it? Låter mig svepas med och starar upp "Den andra Tiden" litegrann, eller försöker iallafall. Snart är det ju faktiskt vintertid, och det känns redan.
Mörkt, dystert.
Nåväl, som sagt, ny layout, en ganska enkel sådan, med en bild jag har målat längst upp. Som förut. Fan vilken vanemänniska jag är. Jag har också gett mig fan på att lära mig HTML-koder. Vi får se hur det går, men om bloggen inte syns så är det därför...
Vill gärna tro att jag kommer lyckas blåsa liv i mitt bloggande, men förhoppningarna är inte stora. Har en tendens att skriva skäckinjagande långa inlägg som ändå ingen läser.
Lämnar eventuella, förmodligen obefintliga, läsare med ett par små bilder, målade och fotade...
Lille Hippie :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)