Stockholm: Mellandagstripp

Picture unrelated...
Har varit på en underbar resa ner till huvudstaden såhär i mellandagarna.
Nog för att resan dit, på en mycket trång och varm buss, inte var en höjdare, men det var så otroligt härligt att bara få vara i fyra dagar, vakna när man vill, sitta två timmar och snylta av hotellets kaffe (som svar på den outtalade frågan var inte min mage sådär jättenöjd med mig...), sedan traska omkring på gatorna och kika i butiker och äta lunch på någon trevlig restaurang. Otroligt trevligt. Och eftermiddagarna och kvällarna var jättetrevliga, när jag och Judit Weegar, vännen jag var nere för att träffa, bara satt och fikade/åt middag och pratade i flera timmar. Helt galet egentligen, men så himla roligt.


Unrelated picture. Så mycket snö kommer det nog aldrig finnas i Stockholm...

Och så finns det generellt väldigt trevliga människor här och där. Till exempel en man som jobbade på Yves Rocher (Där jag förresten köpte något parfymliknande som jag inte är helt säker på om jag verkligen gillar, den är lite påträngande...). Han verkade så himla stolt över att jobba där. Jätteglad och trevlig på ett lite pompöst sätt. Sådana människor bara älskar man...

Vill gärna skriva något mer, men känner väldigt tydligt att jag inte skriver något vidare bra just nu. Det är lite stelt och framtvingat. I'll just leave it here...

Pieces falling into place...

...Det är lite så det känns.

Saker som jag tidigare inte reflekterat över, men som, när man får det påpekat för sig blir väldigt tydligt.

Det finns de som säger att man inte ska "tänka så himla mycket" och "inte överanalysera" eller som min mor så 'klokt' påpekade: "Man ska inte hålla på och tycka synd om sig om sig själv eller försöka få medlidande genom att prata om sina problem"

Men när det inte fungerar då? När man håller saker och ting inom sig för länge i ett stort förvirrat nystan och väljer korkade sätt att få ur sig den negativa energin som samlas.

Att prata om sina problem är inte nödvändigtvis en akt för att fiska efter empati. Att prata med utomstående kan hjälpa, de ser ju allt ur en annan synvinkel och kan påpeka uppenbara saker man själv missar.

Har, med hjälp och stöd av en otroligt intrapersonligt intelligent människa insett att mitt liv är en enda stor röra av förvirring och blandade personligheter.
Men med den vetskapen kan man iallafall jobba vidare.
En dag kanske man kommer i balans. Det återstår att se...

Kvantfysik och higgsboson för oss idioter...

Det är sådant här man får göra på spetskompetensutbildning i Biomedicin. Väldigt intressant. har försökt förenkla lite fakta som jag knappt ens själv fattar till en redovisning....

Vad är Higgsbosonen och varför måste den finnas?

För att förstå varför Higgsbosonen måste finnas måste man gå ner till de minsta byggstenarna och de fundamentala krafterna.
Som bekant är all materia runt oss uppbyggd av atomer. Atomer är i sin tur uppbyggda av elementarpartiklar. Det finns totalt sett 8 elementarpartiklar, men de tre som vi mest kommer i kontakt med är de som bygger upp atomen: Uppkvarkar, Nerkvarkar och elektroner. Upp- och nerkvarkarna bygger upp protoner och neutroner
Elementarpartiklarna bygger upp världen med de krafter som kallas den fundamentala växelverkan. Dessa krafter är gravitation, som påverkar all materia och gör att den dras mot jordens inre, elektromagnetism som ger upphov till magnetfält (elektricitet) och ljus och påverkar alla elektriskt laddade partiklar, stark växelverkan som påverkar kvarkarna och håller samman atomkärnorna och svag växelverkan som påverkar alla partiklar och gör betasönderfall möjligt.
Alla dessa krafter genererar ’fält’ där de påverkar materia, till exempel magnetfältet runt jorden. Varje fält har en korresponderande partikel, eller boson. Till exempel är elektromagnetismens kraftbärande boson fotonen. Man kan säga att den fundamentala kraften måste ha en boson för att kunna påverka elementarpartiklar.
Man har förstått att elektromagnetismen och den svaga växelverkan är samma typ av kraft, sk elektrosvag kraft, och man brukar därför prata om de tre fundamentala krafterna.
Den elektrosvaga kraften beter sig olika beroende på energinivå. Vid hög energinivå är elektromagnetismen och den svaga kärnkraften två aspekter av samma kraft, men när den är låg delas den upp i två olika krafter denom det fenomen som kallas spontant symmetribrott. Det är här man lagt in Higgsfältet som en specialsågad pusselbit. Det finns nämligen ingen fundamental kraft som förklarar varför elementarpartiklarna får massa.
Man tror att elementarpartiklarna i det spontana symmetribrottet interagerar med Higgsfältet och därigenom får massa. Som bekant måste ett fält ha en korresponderande (kraftbärande) partikel, som här har fått namnet Higgsboson.
Higgsfältet skiljer sig från andra fundamentala kraftfälten, då det inte är begränsat till en yta genererad av en källa (tänk t ex ett magnetfält genererat av elektrisk spänning), utan finns i hela universum och samverkar med allt i rumtiden. När en elementarpartikel befinner sig i Higgsfältet kommer Higgsbosoner ”klänga sig fast” vid den och genom detta ge elementarpartikeln massa.
Hur stor massa en elementarpartikel får beror alltså på hur hög interaktion med Higgsfältet den har. Hur stor denna interaktion är beror på partikelns vilomassa, dvs massan en partikel har när den är stillastående i relation till sig själv (Enligt relativitetsteorin som förutsätter att energi omvandlas till massa och vice versa).
Uppkvarken har den högsta vilomassan av elementarpartiklarna och får därför högst interaktion med higgsbosonen och högst massa. Elektronen har låg vilomassa och således en låg interaktion med higgsfältet och låg massa.

Allt är relativt...

Igår var det riktigt kallt. Eller ja, ca -15°C. Kallt för oss i mellersta sverige, även om mer nordligt lokaliserad befolkning anser att vi är riktiga mesar...
Promenaden till skolan var riktigt kylig, tills jag passerade skolan som ligger på ca halva vägen till gymnasiet. Det som fångade min uppmärksamhet var någon typ av arbete som pågick vid utkanten av skolan. Utomhus. Jag tror att det kan ha med el att göra, men jag är inte säker.
Helt plötsligt kändes det inte riktigt lika illa. Alltså, jag hade kanske 20 minuters promenad kvar till skolan. Vad är egentligen 1200 sekunder i jämförelse med att jobba ute hela dagen? Och byggarbetarna som jobbar med något här i närheten oavsett väder.
Man har det bra ändå.
Vet inte riktigt om man vill se detta som att man gottar sig åt andras olycka eller att man sätter sina egna små problem i perspektiv...

På det stora hela var det en ganska intressant tisdag igår... Ja, måndagskväll också. Jordbävning är trots allt inte alltför vanligt i denna lilla stad. Ett par mycket förvirrade sekunder förflöt medan man trodde att huset skulle kollapsa med en stor suck. Sedan ett visst chockläge ett par minuter efteråt då adrenalinet forsade runt i blodomloppet och hjärtats slag ökade i styrka. Och helt plötsligt är det lättare att förstå den fruktansvärda skräcken som måste drabba dem som utsätts för attack av något slag eller, varför inte, jordbävning...

Men tisdagen. Någon hade planerat det hela så finurligt att kemin utsattes för allt.
Under morgonen gick strömmen. Väldigt hastigt, lustigt och plötsligt. Dock, det var rätt mysigt att sitta i kemisalen med levande ljust...
Under nästa kemilektion gick istället brandlarmet. Självklart när det var, vad sa vi nu, 15 minusgrader ute... Vi var många som försökte övertala vår mentor och kemilärare att det bara var övning och att vi kunde sitta kvar inne. Fungerade dock inte, but worth a shot.
Förvirringen byggdes dock på när det steg rök från källaren, en effekt som förstärktes av att en bil faktiskt stod i lågor ett hundratal meter bort.
Visade sig att det VAR en brandövning och att röken var fejkad, men att bilen brann på riktigt...
Vilket händelserikt liv man har....