A tree for all occasions....

På vissa sidor jag hänger på har jag ofta fått frågan hur jag målar träd, så jag gjorde en liten tutorial.
Lyckades inte ladda upp den på ett vettigt sätt på sidan i fråga, så jag lägger den helt enkelt här och länkar till bloggen istället
Klicka på bilden så syns den i full storlek.

Känn all frihet att spara bilden på din egen dator, om du vill...

En fantastisk resa...

Turkiet från luften

En grupp turister står och väntar på bussen som ska ta dem från hotellet, tillbaka till vardagen. Bland alla står en flicka i tolvårsåldern och gråter som att hjärtat ska brista, medan hon kramar om människorna hon lärt känna under semestern

Det är en scen jag tydligt minns. Själv var jag väl också runt 12 och tyckte att det var en väl häftig reaktion över att lämna ett hotell, förstod inte riktigt hur det kunde beröra någon så.

Men nu vet jag. Exakt den känslan hade jag när vi åkte från Evren Beach Hotel Resort i Side, Turkiet. När planet lyfte rann faktiskt tårarna, och fortfarande, två dagar efter hemkomst, känner jag en sådan underlig smärta och saknad i själen. Inte så mycket efter värmen och badet som efter människorna och stämningen på hotellet.


Resan var alldeles för kort. De första dagarna var jag nästan utslagen av värmen och extremt rastlös av att ha varit van vid att alltid göra någon, hela sommaren. Försökte mig på att springa, och det gick an sålänge det blåste, men på det stora hela är det knepigt att springa eller ens gå när solen steker, även om det blåser... Räddningen var att hotellets entertainment team erbjöd step-aerobic, i vilken jag med liv och lust deltog i, i 30 graders värme. Detta var ändå relativt svalt, eftersom det var kl 17.
Vattengympan deltog jag inte i förrän två dagar innan vi skulle åka eller så, men det var väldigt trevligt att hoppa runt med mestadels gamla tanter i poolen eller det varma havet.

Men en av de sakerna som berörde mig mest var en av personerna i tidigare nämnda Entertainment team, kvinnan som bl a ledde vattengympan, Sevil. Man kan inte säga annat än att hon är en iögonfallande person: Helt 'turkisk' till utseendet, mörk, halvmörk hud, vacker på ett sätt som inte är uppenbart till en början- och med turkosblå ögon. Dessutom väldigt kul människa, inte så påflugen som underhållningsmänniskor ofta kan bli, utan mest självklar och självsäker, åtminstone utåt sett.



Något av det som gör mig mest ledsen med att lämna stället är faktiskt att jag inte började prata mer än ytligt med henne förrän sista kvällen vi var där. Det gick väldigt lätt att prata när vi väl kom igång, det kändes som att vi var på samma plan, även om hon var 10 år äldre, och jag hade så hemskt gärna velat veta mer om henne... Om ödet vill det så jobbar hon fortfarande där nästa år när vi planerar att återvända till Evren Beach och stanna två veckor.

Hade också extremt mycket tid att tänka, och fick många insikter om mig själv, men också om andra människor runt omkring mig, och har insett att jag just nu lägger ner energi i vissa relationer som åsamkar mig mer obehag än glädje, och insåg att det helt enkelt inte är värt det.

Inte direkt en 'vanlig solsemester' med att sola och bada, men ett uppskattat hopp från vardagen. Och mycket att tänka på här hemma också...

"Inget gör svenskarna så snåla som jordgubbar"

Orelaterade bilder ;)


En liten sak har hänt i mitt liv. Inte en jättegrej eller något omvälvande, annat än för mitt hopp om människans harmoniska fortlevnad och behagliga sociala temperatur...

Jag har fått sommarjobb. Jajemän, ett jobb jag sökte, men sedan själv avslog under intervjun då det stod klart för mig att perioden som diskuterades var 7-8 veckor. Det är en ganska jäkla lång tid att binda upp sig på, så man kan väl påstå att jag lite elegant duckade undan och avböjde (Den exakta ordalydelsen var "När jag sliter arslet av mig ett helt år i skolan är det inte direkt som om jag kommer binda upp mig hela sommaren också"...)


Men, hur som helst fick en annan stackare nog efter halva perioden och hoppade av, varpå jag hastigt och lustigt ringdes upp av samma person som intervjuade mig tidigare med frågan "Vill du jobba ca 4 veckor?"

Så, numera, fram till augusti ungefär, står jag 4-5 timmar om dagen, 5 dagar i veckan och... säljer jordgubbar.

Japp. Det klassiska sommarjobbet. Och visst. Man får pengar. Man får äta jordgubbar. Man får träffa folk.

Och man inser hur jäkla seriöst folk tar sina jordgubbar. Alltså, HUR kan man bry sig så mycket om jordgubbar? Och hur kan man till och med vända detta till en förutsättning att få skälla ut de underbetalda ungdomarna som står helt ensamma och ska ha hand om kassan, ha alla påsar och backar i ordning, vara trevlig och dessutom rensar igenom de leveranser vi egentligen bara ska sälja. Jag ska ALDRIG MER gnälla över en försäljare. Av något slag. Eller en kassakö. Eller väntetid pga mänsklighetens natur (ja, man blir lätt kissnödig åtminstone en gång under fyra timmar).

Och sedan finns det ett par saker jag verkligen förstått nu:

*Majoriteten av alla människor vill ha den bästa/rödaste/fullaste litern jordgubbar.

*Jordgubbarna var skitdåliga under midsommarn. Ja, du fick kasta halva asken du betalat så mycket för, ja, de var sura, hårda eller ljusblå. Ärligt, för min del hade de lika gärna kunnat vara blåvioletta. Midsommar var för två veckor sedan. Släpp det.

*I asken du köpte förra veckan/igår/i onsdags eller när du senast besökte din faster var hälften ruttna i. Det är bedrövligt. Detta är en kommentar man hör så ofta att man faktiskt blir immun mot pensionärernas (8 av 10 är pensionärer...) sura miner och grinighet. Ja, okej, jag kan hålla med om att det är jävligt att behöva kasta hälften av de där vidrigt dyra små bären. Vill du ha numret till min arbetsgivare eller leverantör? För hur gärna vi än vill så KAN vi inte stå och rensa varenda back. Det beror på att varje säljare ensam ska hålla koll på kassan, sälja jordgubbar, vara trevlig, springa efter mer rött guld och kanske, eventuellt hinna gå på toa. Lunch? Glöm det. Man kan se det som att jag skyller ifrån mig. Och det gör jag. För jag är ingen supermänniska.


En annan lite halvtaskig sak är att det är väldigt kallt. Det spelar ingen roll att solen skiner när man står i skuggan. Det är helt okej när det är vindstilla. Då är det faktiskt riktigt behagligt. Men, nu har det blåst extremt mycket två dagar i rad. Man står där i vindjacka och tjock dunväst i snålblåsten och fumlar med stelfrusna fingrar med plastpåsar som, no shit, skulle kunna användas som segel. Idag var jag ledig och kunde sitta i solen, men även när jag blir varm är kylan inte långt bort och jag går konstant runt i fleecetröja och handledsvärmare. Och under gårdagens pass hade jag precis intagit position i skuggblåsten då en gubbe med mycket sur uppsyn kommer fram.
Jodå, detta känner vi igen.

- Alltså, jordgubbarna i onsdags...
One, two, three, here we go...
-...köpte en liter, det var ju bara saft i botten. Och ruttna bär också.
Här försöker man som säljare vara lite överslätande och försöka bli av med den olyckliga individen utan att förlora humöret.
-...man skulle ju fan kräva skadestånd...

Allvarligt talat. Han måste VERKLIGEN ha sett fram emot sina jordgubbar. Om mitt största problem i livet skulle vara en liter mosiga jordgubbar skulle jag vara så FANTASTISKT glad. Just sayin'


Men man träffar trevliga människor också. En av dessa konstaterade i förrgår:

"Inget gör svenskarna så snåla som jordgubbar."

Amen. Undrar vad min arbetsgivare skulle säga om jag skrev det, tillsammans med hans mobilnummer, på en lapp och placerade det väl synligt på vårt bord.

Svärmen av Frank Schätzing

Även känd som 'Den Femte Dagen'

Havets invånare börjar bete sig allt mer underligt.
Valar sänker skepp.
Giftiga krabbor förgiftar dricksvattnet på Long Island.
Nordsjöns kontinentalsockel kollapsar och tusentals människor i Europa dör.
Över hela världen börjar man känna av effekterna av havets uppror och dess invånares våldsamma hämnd mot mänskligheten.

I denna fängslande thriller upptäcker ett forskarteam en främmande, intelligent livsform som använder sig av marina värddjur för att hämnas på mänskligheten för dess missbruk av jordens resurser. Snart uppstår en kamp mellan människorna och djuphavsvarelserna, en strid om vem
som ska kontrollera haven.
På spel står jordens ekologiska stabilitet och inte minst den mänskliga rasens fortlevnad.

Detta är en bok som jag spanat in sedan hösten 2010 och sedan, när sommarlovet 2011 äntligen började, lånade hem och tuggade mig igenom 850 sidor spänningsfylld biologi-evolution-moralkaka- thriller.

Författaren har verkligen tänkt 'outside the box' i denna berättelse, och den ifrågasätter begrepp som intelligens och livsformer.

Ett drag som mycket fascinerade mig var att Schätzing verkligen belyste att en 'främmande livsform' inte nödvändigtvis har mänskliga värderingar eller intelligens, och att människan inte är skapelsens krona.

Dessutom var boken en lektion i diverse vattenfordon, mikrobiologi, kemi och ekologi. Bland annat får vi veta allt vi aldrig ville veta om metanhydrater på havsbotten.

Jag anser mig oftast vara skapligt invigd i biologi/kemi, men tyckte ändå tidvis att jag hade svårt att hänga med i faktan, och de första 200 sidorna var ganska långsamma.
Jag misstänker att denna bok är riktad till en något äldre målgrupp och att jag ligger ganska precis på gränsen.

Språket är ganska avslappnat och trevlig, men ett något störande inslag var att boken bytte tempusform på ett ganska slumpmässigt sätt. Boken är inte indelad i kapitel, utan styckena avgränsas med en rubrik som talar om var nästa stycke äger rum eller vem/vad det handlar om. Det kan vara nog så förtydligande, men mot slutet blir det lite för mycket rubriker, och det känns som att man hade kunnat sluta sig till vem det handlar om även utan rubrikerna.

Översättaren har gjort ett ganska sorgligt jobb, med omkastade ord, grammatiska fel och översättningar som till en början är oförståeliga. Originalspråket är tyska, och jag är inte så bevandrad i språkets grammatik, men jag har läst böcker från pollux hästbokklubb som översatts från tyska på ett begripligare sätt. Kan i och för sig bero på att de är mindre komplicerade...

På det stora hela var boken mer än okej, inte den bästa jag läst, men helt klart läsvärd och tänkvärd. Ger dock rysningar och en lätt rädsla för vattnets varelser...
En scen ur boken som inspirerade mig att måla...

The small things in life...

VÅÅR!!

Fina lilla killen. Blev 1 år den 30/3 :)


Har tvingats inse att jag tillhör den gruppen människor som tycker att det är lite roligt att få skräppost. Jag menar, det har väldigt ofta med något väldigt konstigt att göra (Gårdagens var "increase your manhood"... No further comment), man vet att det inte finns en chans att det fungerar, man får känna sig smart som inser det OCH man får ömka dem som inte gör det (den infinitesimala delen av mänskligheten...).


Och att jag uppskattar dessa enstaka mail säger en hel del om hur lite mail jag får annars.

I sammanhanget måste också nämnas att jag blir överdrivet lycklig varje gång jag får SMS, oavsett vem jag fick det ifrån (oftast Halebop...). Då snackar vi alltså på den nivån att jag vrålar "Ååh!! Jag fick SMS!" Men, jag får också SMS väldigt sällan. jag är helt enkelt inte en supersocial människa.

Egobild/självporträtt. Same shit different names


Har också denna mycket punktliga vår efter mycket sparande blivit stolt ägare till en, wait for it, Canon EOS 7D. En kamera som egentligen är lite för bra för mig, men jag tänker mig att den kommer väl till pass den dagen jag faktiskt utvecklar mitt fotande och kan anse mig själv vara en hyfsad fotograf. Bara att öva då.

De små irritationsmomenten i livet...

Bläckteckning, färgen redigerad i Photoshop


Liten varningstext för alla människor som tycks se det som sin uppgift att påminna alla om att vi inte borde ha problem bara för att andra har det värre:

Bara för att undanröja all
förvirring eller irritation på att jag belyser ännu fler, wait for it, I-landsproblem medan folk dör i revolter i Libyen och av jordbävning och strålning i Japan: Även om jag lär framställa det som om dessa irritationsmoment är att jämställa med jordens undergång så är jag FULLT medveten om att dessa problem egentligen inte ens är nära "riktiga" (vem avgör sånt..?) problem och hela den harangen...



Well, jag vet inte om jag är mer irriterad på småsaker än andra eller om jag bara tänker på det mer än andra, men det finns saker som verkligen kan störa mig...

* Människor som anser sig och sina åsikter så överlägsna att de inte kan ta ett argument, lyssna på andra människor eller ta emot berättigad kritik. Placerar också människor som verkligen, på allvar, alltid ska skryta eller vara bäst/värst/sjukast här.

* Avocado som består av 50% kärna och 20% skal. No further explanation needed.

* Blyerts. Iallafall då det smetas ut eller på något sätt förstörs. Vilket ofta händer, och att det är mitt fel gör detinte mindre irriterande.... Bildexempel:

* Tandkrämstuber som, när de börjar bli tomma, inte går att ställa fritt på ett bra sätt utan att de välter.

* Den obeskrivliga oordning som alltid uppstår i en väska man använder mycket.


Notera bildöverlappningen. Jag fattar inte varför det blir så, men medge att det är rätt grymt...
* Ord som låter bättre på engelska

* Att skriva på fel sekvens av tangentbordet, dvs flytta sig ett snäpp åt fel håll. Händer inte så ofta längre stunder, men ibland på vissa ord och oftast med a (som blir s) eller s (som blir d). Jag brukar också alltför ofta behöva bläddra igenom både å och ö innan jag hittar ä.

* Insikten om att man glömt något viktigt man verkligen behövde göra.

* Bläckpennor som nästan (mer åt inte- hållet) fungerar

* Bilreklam som försöker muta barn med presenter om föräldrarna provkör bilen. Minns inte vilket bilmärke så jag kan inte hänga ut någon/något, but nevertheless...

* Människor (igen) som notoriskt hatar saker, i synnerhet saker som han/hon aldrig testat.

* Grus på golvet i en gymnastikhall. Alla vet vad jag menar.

* Förvirringen som uppstår när två personer pratar och båda tror sig veta vad den andre menar och båda har fel...

One of those days...

Skulle gärna ha sommar nu. NU!!!


Idag var en sådan där dag. En dag då man i hög grad undrar vad som hände med livet...

Vaknade EN HEL KVART (!!) innan väckarklockan, dvs 4.45. Och vad gör jag?? Min första tanke är att jag missat att kolla busstiderna från Sundsvall till Härnösand.
Tro fan att jag, in a complete daze, sätter mig framför datorn och kollar busstider.

Typ den känslan...

Hela vägen till Sundsvall sitter jag och lyssnar på Tempel of The Winds (En bok i serien Sword of Truth, Terry Goodkind) och blir så tagen av en speciell del att jag blir tårögd (Ja, TV-serien baserad på boken ÄR töntig. Böckerna är det då verkligen INTE!).

När det efter att par timmar är dags att åka tillbaka till gamla hederliga Härnösand slås jag och min mor av insikten att man inte kan köpa bussbiljett ombord. Ursäkta mig??
Vem kom på den idén? Helt ärligt, det är ju faktiskt jättekonstigt att man inte kan ta bussen om man skulle få lust, utan man måste också planera sin bussresa i förväg OCH köpa busskort (okay, det måste man inte, men...). Och självklart, SJÄLVKLART fattar jag sedan inte ens hur busskortet fungerar och försöker med att bara dra det över kortläsaren medan chauffören (stavas det så??) bara suckar och skakar på huvudet.
Själv känner jag mest i det läget att det inte var jag som bestämde att man inte fick betala kontant på bussen och att det där med läsaren (Eller snarare min totala oförmåga att fatta teknik...) blir NAP- Någon Annans Problem.

In till Sundsvall från sjukhuset kom jag ju iallafall ganska smärtfritt, sedan att jag, när jag skulle köpa en flaska vatten på Ica mittemot busstationen inte fattar att man får sin växel i en automat och står och blinkar som en idiot, well...

Visar sig sedan att mitt alldeles eminenta busskort egentligen bara gäller tätortstrafik. I sundsvall.

En utbildad psykolog borde vid det här laget fått döma min mentala hälsa (Eller kanske helst inte) då jag i halvpanik väser fram ett "Vaddå bara tätortstrafik?! Jag MÅSTE ju hem!!" varpå den ytterst vänliga och tålmodiga busschauffören (en medelålders kvinna. Dagens hjälte för min del. May the spirits be with her) på något sätt som är över min förmåga att förstå lyckades programmera om mitt kort. Så nu har jag ett busskort som jag kan åka på även i Härnösand. Laddat med 120 spänn. Och jag åker aldrig buss?

Eftermiddagen blev också rätt intressant idag.
Vi har ett kemiprov på gång, och man kan nog mest beskriva klassens status som 'lätt pannikslagen'. Många av oss fattar inte ett smack, och min illusion av att fatta kemi har sprungit iväg, inte sett sig för och sprungit framför ett tåg.

Så, i skuggan av detta bestämde sig kemilärare Per (Bless him) för att ha extrakemi med oss efter skoltid. Dvs, en del av oss, jag inberäknad, hade idag kemi mellan 14.00 och ca 16.50.

Traskade sedan hem i sällskap av nyss nämnda lärare, och fick lära mig väldigt, VÄLDIGT mycket om skidvalla.

Och så sitter man här igen. Har ont i hela kroppen, kanske efter joggingtur med vovvarna och orkar verkligen inte fortsätta måla på den beställda bilden vars halva jag postade längst upp. Blir nog en dusch och sedan nördglo på Legend Of The Seeker. Inte för att det är jättebra. Och historien skiljer sig så mycket från boken att det är löjligt. Men Mord'sith Cara (Tabrett Bethell) är bara för häftig. En karaktär jag måste måla när jag får tid.

Stone Wall Moment

Taggdo's BeetleJuice, eller Hippie som han kallas, min ständiga fotomodell

En bild ganska inspirerad av Terry Goodkinds Tempel of the winds, lite så som jag föreställde mig the Wizards' Keep i Aydindril (Fantastiskt vackert namn på en plats...)

Jo, men visst måste man väl ändå hatälska livets stenväggsmoment.
De gånger då det känns som att man med en enorm hastighet kört rakt in i en massiv vägg och allt avstannar.

Och de finns överallt. I många former.

Jag har såklart ett antal exempel på Stone Wall Moments också...

*Fysik
Fysik är något jag har varit övertygad om att jag faktiskt förstod, en illusion som jag nu har fått släppa med insikten att jag faktiskt inte förstått någonting om krafter whatsoever.

*Jag kan inte måla, Eller åtminstone inte börja på en bild. Jag har alltid megaproblem att börja måla och vad jag än gör tycks det bli helt åt helvete fult. Det är inte roligt. Alls. Bra att jag lyssnar på böcker som är så inspirerande att jag får lust att sätta igång och måla direkt. Again, då blir det dåligt. Knepigt det där.
Liten fundering en sen fredagskväll samt skrivstilsträning...


*Människor:
Alltså, vissa människor tycks vissa dagar utgöra ett stenväggsmoment i sig. De människor som tycks kunna avsluta en konversation på två minuter. Och sällan på ett trevligt sätt. Och ja, jag kan vissa dagar och under vissa omständigheter sälla mig till skaran.

*Väggen du inte kollar på utan bara går rätt in i. Ett stenväggsmoment i bokstavlig mening.

Wizards First Rule: People are stupid. Avskrivet ur boken med samma namn skriven av Terry Goodkind. Mest skrivstilsövning.

*Känslan efter en lång, krävande dag. Den där känslan av total tom apati, när man praktiskt taget kollar rakt igenom allt som kommer i ens väg. Ungefär som att det finns en barriär mellan mitt medvetande och omvärlden

*Slutet på en underbar bok:
Jag fasar redan för när jag lyssnat klart på Sword of Truth, bestående av 11 böcker. Påbörjade den femte, Soul Of the Fire denna tidiga måndagsmorgon, vilket innebär att jag har 7 kvar om man räknar in den. Har också ångest inför tanken på att min favoritkaraktär (Mord'sith Cara) ska dö. Man får väldigt nära relationer till karaktärer i böcker när man läser/lyssnar på dem jämt och ständigt. Och de är inte cyniska. Iallafall inte så jättecyniska...

* Människor som använder ord som de inte förstår bara för att de låter flashigt, eller snarare "tystnaden som uppstår då någon missanvänder ett avancerat ord"

Tack, förlåt och God Morgon.

Fredagar, fredagar...

Det var en ganska intressant dag idag...

Vaknade lite innan väckarklockan, in a total daze, men ändå. 04.49 minns jag bestämt att jag såg, och efter en halvtimmer förvirrat slummer kastade jag av mig täcket och höll på att förfrysa i vårt underbara, 15°C varma hus.
Efter att ha raglat runt som en hög zombie i jakt på kläder insåg jag att mitt ena öga smärtade på ett obehagligt sätt.
Det är ju alltid ett bra tecken... Misstänker att jag dragit på mig en mindre inflammation i vänster tårkanal, vilket har fått tårkörteln att svullna upp något.
inte nog med att detta får mig att se lätt störd ut eftersom det ena ögat blir lite mindre än det andra, det gör också ont att blinka, blunda och kolla åt ett annat håll.

Även utan detta hade denna dag haft en viss ångestfaktor, då vi idag skrev Matteprovet. The Math Test. Det som jag med stor säkerhet kommer köra i. Eller åtminstone ligga nära gränsen på.
Det konstigaste med det provet måste ända varit när jag glömde vad jag sysslade med och började rita istället och när jag glömde den s.k pq-formeln och satt frustrerad och inte fattade hur svaret kunde bli ungefär 120 tal högre än jag ville...

Efter matten hade vi biologi- utan lärare. Det gick bra tills vi blev nästan smärtsamt medvetna om den påträngande lukten av spya som spred sig i hela vår "hembyggnad" och visade sig vara resultatet av... en typ av kollaps i vårt älskade kemilaboratorium.

Skolbyggnaderna är ju himla gamla, och tydligen är det något fel någonstans vilket gör att något system vid extrem kyla slår över i brandsäkert läge. Då sugs luften ur salar där brand vore extra farligt, labbet t ex, för att skapa undertryck. Detta kunde höras igår eftermiddag i form av en djup suck från hela byggnaden då lufttrycket sjönk i vissa delar.
Bara det att det inte brann. Händelsen felanmäldes, men ingen behagade komma igår.

Och temperaturen fortsatte att klättra neråt under eftermiddagen och kvällen, tills den nådde under 0°C-strecket. Vattenledningarna frös, och på förmiddagen tänkte någon utsökt korkad människa att man kan spola varmvatten genom dem för att tina upp ledningarna. Gratulerar till idiotförklaringen då vattenledningarna brast och vatten fyllde labbet, sisådär 5-10 cm högt.

Och ungefär här kommer spylukten in. En av lärarna fick smörsyra på sig, och gick sedan omkring med det runt skolan.
Den lukten är något som får magmusklerna att reflexmässigt dra ihop sig och försöka få upp frukosten igen.

Och lukten har satt sig i slemhinnorna.

Så nu sitter man här.

Fryser som en skållad, flådd och nedfryst råtta med ett svullet öga och spylukt i näsan.

Men glad. Faktiskt. Det känns som att jag fick ordning i vissa delar av livet denna vecka. Inte allt, men jag är på god väg.

Trevlig Helg :)

Ordklasserna för oss mindre begåvade...

Kastar in en fantasybild jag målade i helgen. Mycket cred till Andrew Evans, fotografen som gav mig tillstånd att använda en av hans bilder som referensbild.


Alltså, ordklasser är något jag bara vagt minns sedan grundskolan, och eftersom vi har prov på det regelrätta helvetet snart så skrev jag en 'sammanfattning'. Som jag aldrig kommer lära mig. Men någon annan hjärntvättad själ kanske har glädje av det...

Substantiv

Ett substantiv är allt till vilket man kan sätta prefixet helvetes- eller suffixet –fan eller –jävel . Exenpelvis helvetesväder, bokjävel, pappfan och muggjävel
Man kan också säga att substantiv är allt man kan sätta en eller ett framför.

Namn(Bernt-Ove) , naturfenomnen (orkan, flodvåg) och levande organismer (för all del, även icke-levande såsom spöken och andar) är substantiv, men också känslor (apati, glädje) och tillstånd (överflöd, sömn, godhet).

För att göra allt svårare finns det undergrupper på substantivet (även om tumregeln med suffix och prefix duger utmärkt vid mer ”basic” ordklassdefiniering).

Dessa grupper heter något så elegant som Genus, Numerus, Bestämd eller obestämd form och Kasus.

Genus är namnet på en grupp substantiv med liknande egenskaper.
Det finns olika genus, Maskulinum (bror),
Femininum(syster),
Uturum (alla ord du sätter ’en’ framför eller kan byta ut som ’den’, bil t ex) och
Neutrum (alla substantiv du sätter ’ett’ framför eller där substantivet kan bytas ut mot ’det’. Papper, t ex)

Numerus kan ses som mängdbestämmelse. Är det en eller flera? Det finns två numerus, Singular (banan) och plural (Bananer)

Bestämd eller obestämd form fattar till och med jag. Talar man om något specifikt (...den där förbannade hunden...) så är det bestämd form. Förbannar man hundar som art i allmänhet är substantivet obestämt.

Kasus delas upp i genitiv och nominativ och besvarar huruvida substantivet äger/har en föbindelse med något eller inte.

Exempel på genitiv är Havets vatten, där ’Havets’ är substantiv i genetivform.
Om man istället gör om detta till ’Vattnet i havet’ blir istället både vattnet och havet substantiv i nominativ form.

Artiklar är ord eller ändelser som definierar huruvida substantivet är i bestämd eller obestämd form. Obestämd artikel är ’en’ och ’ett’ (en plan, ett nötskal). Här pratas inte om en specifik sak och den obestämda artikeln ska inte förväxlas med räkneorden eftersom de inte anger antalet utan bara konstaterar att du menar en grej.

I meningen ”Jag ser ett äpple” är ’ett’ en obestämd artikel, emedan ’ett’ i meningen ”jag vill bara ha ETT äpple” istället blir räkneord

En bestämd artikel (eller bestämd fristående artikel) är orden den, det, de som anger att substantivet är i bestämd form och används när det står adjektiv framför substantivet (Den röda bananen). När substantivet inte följer på ett adjektiv (Den bananen) är ’den’ istället ett pronomen,

En bestämd slutartikel är en ändelse som anger att substantivet är definierat:
-en, -n, -na, -arna (Bil-/ Bil- en/Bil-arna, Äpple/-t/-na)

Adjektiv

Adjektiv beskriver egenskaper hos substantiv. Exempel på adjektiv är rund, kall, blöt, glad, gammal, blå, röd, möglig och puckad.

Adjektiv kan placeras före eller efter substantivet:

En rund katt/ Katten är rund
En puckad, blöt kanin/Kaninen är puckad och blöt.

Om adjektivet placeras efter kommer substantivet bli bestämt.

Andra adjektiv är ’själv’ (han gick själv över gatan) ’ledsen’ (hon är ledsen) och ’trött’ (vargen var trött efter en hel natts jakt). Notera att adjektivet kommer efter substantivet och även kan vara adverb (Hon såg ledset på honom)

Adjektiv kan kompareras (glad, gladare, gladast, dock finns det vissa ord som inte kan kompareras, t ex död. Är man död så är man, och man kan inte vara mer död. Tyvärr. Och är du fyrkantig så kan du inte bli fyrkantigare.) och substantivieras (Mannen är gammal(a) -> Den gamle(s) sitter och kollar på fåglarna)

Räkneord

Räkneord delas upp i Grundtal och Ordningstal.

Grundtal är ord som anger ett antal, typ en, fyra, sexton, femtusenåttahundratrettioen och en fjärdedel. Exempelvis ’Fyra kokosnötter’.

Ordningstal anger vilken placering i en ordning något har, exenpelvis första, femte, trettiosjunde.

Pronomen

Pronomen betyder ’istället för namn’ och är ord som används istället för substantiv.
Det finns nio olika pronomen.


Personliga pronomen används istället för namn på personer, djur, växter och saker och heter ’personliga’ för att det har med människor att göra eller relaterar till vad människor kommunicerar om.

Personliga pronomen delas upp i olika grupper, Subjekt- och objektform av personligt pronomen.

Subjektformen av personligt pronomen beskriver någon eller något som utför en handling i en sats, typ jag (jag går) hon (hon kollar), de (de såg en örn).

Personliga pronomen kan också användas för att syfta tillbaka på tidigare kommunikation: ”Han sa att han hatade melodifestivalen och menade det”

’Det’ kan också användas då man inleder en mening:
Det snöar ute

Objektformen av personligt pronomen beskriver någon som utsätts för en hanling (Jag -> Mig, Han-> Honom, Ni -> Er), exempelvis i meningen ”Han fick en apelsin” är ’han’ personligt pronomen subjekt, men gör man om det till ”Hon gav honom en apelsin” blir ’honom’ personligt pronomen objekt.

Objektformen kan också användas för att syfta tillbaka på den som utsätts/utför en handling och används bara i kommunikation i första och andra person:

Jag slog mig.
Du måste lära dig

Notera! Reflexiva pronomen används i kommunikation i tredje person och det finns bara ETT reflexivt pronomen i svenska- Sig (Hunden slickade sig, Han gjorde sig i ordning inför festen)

Om den kommunikationen rör äger något kallas det Genetivform av Pronomen, exempel på genetivform av personligt pronomen är Min, Din, Hans, Hennes, Dess (Din bok är grön, min är blålila)

Reciproka pronomen är pronomen som är ömsesidiga (Reciprok- ömsesidig), dvs gäller flera som utför en handling. Det finns så mycket som...ETT... reciprokt pronomen:
Varandra, som i ”De gillade varandra”, ”Flocken skyddade varandra”.

Ett possesivt pronomen talar om att du äger någon: Min bil, Ditt medvetande, hennes känslor, vårt kollektiva undermedvetna.

Possesiva pronomen kan också vara självständiga (min, mina, mitt, vårt, sitt) och syftar då tillbaka på något i tidigare kommunikation (får jag låna din sked, jag svalde min)
(Om man rabblar upp alla possesiva pronomen väldigt fort låter man som en galen ekorre.)

Om man talar i tredje person är det viktigt att använda rätt possesivt pronomen.

Frågan är vem som äger det kommunikationen berör. Säg att min hund hämtar en pinne som han får behålla. Meningen blir ”Hunden hämtar sin pinne”. Om pinnen istället är min och om någon annan berättar om händelsen, dvs så att jag blir tredje person, så blir meningen ”hunden hämtar hennes pinne”. Man kan också se det så här:

Han såg sin TV explodera (TV:n tillhör honom)

Han såg hans TV explodera (TV:n tillhör någon annan manlig individ, vilket förmodligen är en lättnad)

Demonstrativa pronomen används när man syftar på en specifik sak. Exempel på demonstrativa pronomen är den, det, den här, dessa, denna, detta etc.
Till exempel ”Jag vill ha den där bananen”.
Demonstrativa pronomen kan också användas självständigt (Jag vill ha den där)
Determinativa pronomen (den, det, de, dem, sådan, sådant) används för att visa att mer kommunikation följer. Till skillnad från personliga pronomen och bestämda fristående artiklar är de starkt betonade:
”Hon köpte den pennan, som hade rött bläck”
”Andrea släppte in dem som kom på besök”,
”Jag vill ha en sådan som han har”

Interrogativa pronomen eller frågande pronomen används i frågande satser, antingen för att markera att jag undrar något (Vem är det där?) eller då hela satsen uttrycker en fråga (Jag undrar vem som tog min banan.)

Även vad, vad som, vilka etc är interrogativa (vad åt du igår? Vilka var den som slog dig?)

Relativa pronomen (som, vars, vilken, vad) syftar tillbaka på något som kommunicerats innan och kan stå istället för substantiv eller andra pronomen:

Hjorten kollade på trädet, vars bark den skulle äta
Hon hade fyra apor, vilka förde mycket oväsen
Hon gick in till hästen, vars svans hon skulle fläta

Relativa pronomen kan också stå istället för hel kommunikation: Vilket (Han skottade snö, vilket gav honom ryggskott)

Det relativa pronomenet ’vad som’ kan står istället för något man inte säger (Jag vet vad som sades)

Indefinita pronomen (Eller obestämda pronomen) används istället för obestämda saker och personer. Indefinita pronomen är till exempel allt, alla inget, flera, annan, något
(Allt gick åt helvete, Alla kliade sig i huvudet, Inget gick bra idag, Flera bananer är gröna, Få klarar det, Någon annan får göra det, Vilken som helst blir bra)


Verb

Verb är allt du kan lägga till ”Utav bara helvete” efter.
Det finns tre sorters verb: Huvudverb, bindeverb och hjälpverb.

Huvudverb är en handling som utförs, t ex tänka, gå, spinga, skrika.
Det finns olika typer av huvudverb, reflexiva verb, opersonliga verb och transiva och intransiva verb.

Reflexiva verb beskriver en handling som påverkar någon eller något som utfört en handling när de används med ett reflexivt pronomen. En del reflexiva verb kan också bli icke-reflexiva om de inte åtföljs av ett reflexivt pronomen, till exempel:

Jag tvättar mig <- Reflexivt

Jag tvättar mattan <- Ej reflexivt.

Det finns också fasta ttryck, reflexiva verb som alltid står med ett pronomen: Gifta sig, sätta sig, skärpa sig.

Opersonliga verb är verb som inte utförs av någon (om något händer och du inte vet vem du ska skylla på. Fungerar kanske inte om du tror på ’the creator’...) exempelvis:

”Det regnar”
”Det ringer på dörren”

Transitiva verb beskriver en handling som påverkar någon eller något, exempelvis

”Apan skalade bananen” När verbet är transitivt kan satsen göras om till passiv (bananen skalades av apan).
Transitiva verb kan också beskriva en handling som är i kontakt med något annat, som är utsatt i satsen: ”Apan bad en annan apa att skala bananen”, ”Kan du hämta posten?” .

Transitiva verb kan även vara handlingar som gäller något annat som är utsatt i satsen (Han uppskattar skämt, Hon gillar blommor, Han godkänner förslaget ).

Vissa verb kan bara vara transitiva, då de alltid påverkar något som måste vara utsatt i meningen:
”kan du lägga strumporna i korgen?”,
”Hunden fann ett ben”,
”Apan hittade en banan”.

Enligt logikens alla regler är ett intransivt verb alltså något som inte påverkar någon eller något, eller att det som påverkas inte är utsatt i meningen, Exempelvis

”Jag städar”, ”Han diskar”

Vissa verb är enbart intransiva: De satt och pratade hela kvällen, Hon simmar på kvällen, Han heter Sture .

En del verb kan både vara transiva och instransiva:

Exempelvis läsa: Han läser en bok (transitivt) -> Han läser hela dagen (intransivt)

Bindeverb är verb som visar att något befinner sig i ett tillstånd.
Bindeverb är olika former av vara, bliva, kallas och heta. (Hon är hyperaktiv, katten blev skrämd)

Hjälpverb finns i olika former och används tillsammans med huvudverb för att beskriva när eller hur verbet utfördes. Hjälpverb måste alltid stå med ett huvudverb för att någon ska fatta vad du menar.

Jag har ritat.
Jag skulle handla.
Jag kommer att dö

Modala hjälpverb beskriver hur en handling eller ett tillstånd sker. ’Modal’ betyder sätt, och exempel på modala hjälpverb är skall, kunna, vilja, få och måste.
Jag fick se en hök
Han skulle putsa fönstren
Jag måste gå ut.

Ibland kan bildeverben ’vara’ och ’bliva’ användas som passivbildande hjälpverb, de bildas en passiv sats.
I en passiv sats anges den som utsätts för handlingen först:

Jag dödade en fluga (ej passiv) -> Flugan blev dödad av mig
Han beundrade bilden (Ej passiv) -> Bilden är beundrad av honom

Verb finns i olika former:

Infinitiv är verbets grundform. Att verbet är i grundform innebär att det inte utförs i någon speciell tid. Kan man sätta ’att’ innan ett verb är det i de flesta fall infinitivform (Titta, Läsa, Rita, Tänka).

Imperfekt, eller som det numera heter, Preteritum då handlingen utfördes förut (dåtid), exempelvis Tittade, Läste, Ritade, Tänkte.

Supinium anger att något har eller hade ägt rum tidigare. Ett verb i supiniumform följer alltid på hjälpverben har eller hade. (Jag har druckit 4 liter vatten, Han har sett fem bananer gå över gatan)

Om ett verb är perfekt, så är det inte bara himla bra, utan också fullbordat, till exempel ”Jag har vattnat blommorna”

Pluskvamperfekt är himla kul at säga flera gånger efter varandra jävligt snabbt och är allt som hade gjorts: ”Jag hade färgat håret rosa. Min mamma uppskattade inte det(Pronomen)

Futurum är allt som man ska göra (det som ordakar stress i samhäller bl a), typ ”jag ska städa rummet”

Konditiononalis 1 är det tempus man använder om ett verb som skulle kunna inträffa om förhållandena –the conditions- vore annorlunda och bildas med hjälpverbet ”skulle” och infinitiv av huvudverbet , typ ”Jag skulle skaffa ett liv, om jag inte gick NV-spets”

Konditionalis 2 används om det som kunde ha hänt förut ifall villkoren vore annorlunda och bildas med hjälpverben ”skulle ha”: ”Jag skulle ha tänkt innan jag pratade, om jag hade haft en fullt utvecklad hjärna”

Particip är en form av verbet som gör att det beskriver något (ungefär som ett adjektiv). Exempelvis kan verbet måla göras om till ett beskrivande verb: En målad bild, Hoppa -> En hoppande groda

Perfekt particip beskriven att ett subjektiv har blivit utsatt för en handling vilket orsakat att det nu är i ett tillstånd. I perfekt particip slutar verbet på –ad, -d, -t, -t, -en eller -dd ,

Till exempel ”En skadad banan”, ”En ritad bild”, ”Ett köpt äpple”, ”Boken är lagad”

Presens particip används för att beskriva en handling som någon eller något håller på med. Verbformen slutar på -ende och –ande:
En gråtande baby, Den hoppande hunden, Hon pratade med den skrattande flickan.

Imperativ används vid befallningar och uppmaningar:

Vakna nu!
Sluta använda bananer som exempel i varje ordklass!
Ta dig samman!

Verb i aktiv och passiv form: När ett verb är ’aktivt’ anvnds det för att beskriva en handling som direkt utförs av någon eller något:
Han snackar skit
Hon skalar (guess what) bananer

Är verbet istället passivt menar man på en handling som någon utsätts för.
Passiva verb kan bildas på två sätt, antingen genom att 1: Lägga till ett ”s” i slutet av verbet:
Äpplet äts/åts/ har ätits/kommer att ätas/skulle ha ätits av en mycket hungrig babian.
2
: Genom användning av hjälpverbet ”bliva” och perfekt-particip av ett hududverb:
Äpplet blir/blev/har blivit/hade blivit/kommer att bli/skulle ha blivit ätet av en enomt hungrig babian.

Adverb

Adverb kan användas då man beskriver ett verb:
Jag skriver intensivt (ordet jag hade närmast till hands var som en idiot, men det är nog inget adverb...)

Hunden springer snabbt.

Adverb kan också dyka upp där de egentligen borde vara prepositioner:
”Skriver du ned det vi borde ta upp på mötet imorgon?”

Notera att vissa ord som borde vara adverb är adjektiv då de syftar på subjektet i satsen:

Han sprang själv i stan (Själv syftar på honom och inte på ’sprang’)
Hon såg ledsen på honom (Ledsen beskriver hur hon är, inte hur hon kollar)

Skillnaden är subtil: I meningen ”Hunden sprang pigg efter rådjuren” beskriver ’pigg’ hundens (subjektets) tillstånd. Lägger man till ett ’t’, blir det istället ”Hunden sprang piggt efter rådjuren”, ’Piggt’ beskriver då verbet.
Frågan man ställer sig är alltså: Syftar det beskrivande ordet på verbet eller subjektivet?

Rums-, Tids-, Sätts- och Gradsadverb
Frågorna vi frågar oss är: Var?
Huvudet sitter ovanför axlarna, Rumsadverb
När?
Jag stukade foten förra veckan, tidsadverb
Hur?
Han skrek högt, sättsadverb
I vilken grad? Hur mycket?
Jag tänkte inte alls, Hon såg för mycket, gradsadverb

Adverb kan också ge information om ett tillstånd:
Han är väldigt påverkad, Hon är otroligt less på sin spellista, Blomman vad ganska gul.

De kan kombineras för att ge mer information om hur mycket/på vilket sätt ett annat adverb är:

”De sprang jävligt fort”, ”Han byggde båten väldigt fort”

Adverben kan också användas vid frågor (”Varifrån fick du den bananen?”, ”När kom du hit”, ”Hur tänkte du nu?”),

för att peka ut något (Där är min hjärna, Han gick dit, Nu borde jag sova),

istället för tidigare kommunikation (Jag gillar golvet, där finns gott om plats),

för att beskriva samband (Därför, emellertid, alltså, nämligen, så) eller för att beskriva hela satsen (ord som inte (Jag vill inte ha köttbullar), aldrig(jag kommer aldrig få se jorden explodera), kanske, naturligtvis, tyvärr, kanske, alltid, ibland)

Adverb böjs inte då verbet eller pronomenet böjs, vilket adjektiv iband gör.

Konjunktioner

Konjunktioner binder ihop ord eller ordgrupper, men kan ibland användas i början av en mening.

Exempel på konjunktioner är och, eller, utan, men, för (att), ty, samt, fast, såväl-som(Såväl jordgubbar som bananer är bär) , både- och, antingen- eller.

Underordnade konjuntioner kallas även subjektioner och binder samman en bisats med en huvudsats.
Exempelvis så (Han skrattade fem timmar, så han kvävdes till sist), att (Han ville verkligen, att en meteorit skulle slå ner på hans gräsmatta) medan (Medan han såg fisken, såg fisken en såg) Ifall, därför att, under det att, då, så att.,som, emedan, innan, eftersom, sedan.

Prepositioner

Prepositioner används för att beskriva förhållandet mellan subjektiv och är oböjliga.
Exempel på prepositioner: I, på, till, framför, bakom, vid, ur, mot, av (den är gjord av metall), genom, utan, mellan, före.

Prepostioner kan också bestå av flera ord: Istället för( I stället för bananer kan man äta äpplen), med anledning av( Med anledning av festen, har jag en sjuhelvetes baksmälla) , på grund av( På grund av min baksmälla gick jag in i en vägg och bröt näsan).

Prepositioner kan också stå framför fler ord:

Hon tänkte på att sova
Han tänkte noga över sin framtid

Interjektioner

Interjektioner är ord som uttrycker starka känslor och hälsningar:
Hej!
Aj!
NEJ!
Hurra!
Skål
Interjektioner följs ofta av komma eller utropstecken.

Short English Lesson

Cape a sleeveless garment of various lengths, fastened aroundthe neck and falling loosely from the shoulders, worn
separately or attached to a coat or other outer garment.
"He was wearing a jet black cape"

Paradox:

Ravish Verb To violate or rape
"The soldiers ravished the entire city before they left"
Ravishing Adjective Looking particilarly stunning and attractive
"You look ravishing"

Beacon- a guiding or warning signal, as a light or fire, especially one inan elevated position.
"He saw the beacon from a long distance"

Impish- Annoyingly playful
"Sge gave him an impish smile before she left"

Buoyant- tending to float on a liquid or rise in air or gas
or characterized by liveliness and light-heartedness
"The woman suddenly appeared buoyant"

Razzmatazz- Vivid, showy and noisy fuss or activity
"He made the party a real razzmatazz

Livid- Imparting a deathlike glow or being furiously angry
"He was livid with the twins"

Pertain- Relating or refererring to something, belonging to, being a part of
"The documents pertaining to the case"
(The noun is Pertainym, "The documents are pertainyms to the case" )

Esoteric- confined to and understandable by only an enlightened inner circle
"The texts were esoteric"

Iridescent- Having a play of lustrous rainbowlike colors
"The bubble looked iridescent when the sunrays hit it"

Certitude- total certainty or greater certainty that circumstances warrant
"His certitude was unnerving"

Cadence -The total number of steps per minute
"An elite long-distance runner often has a candence of 90-95 and it doesn't vary much with speed"

Elegy- A mournful poem
"She wrote a couple of elegies when her mother died"

Paradigm- systematic arrangement of all the inflected forms of a word, or the generally accepted perspective
of a particular discipline at a given time.
"The belief that our planet is an orb is a paradigm"

Tangential- Being slightly connected/merely touching something, or acting along or in the direction of a tangent
"I tried to discuss my salary, but the boss kept veering off into tangential topics."

Asymptote-a straight line approached by a given curve as one of the variables in
the equation of the curve approaches infinity,from Gk. asymptotos "not falling together,"
from a- "not" +syn "with" + ptotos "fallen,"

Coalesce- To fuse or cause to grow together
"We coalesced the different molten metals into a different material"

Evanesce- Disappearing gradually,for example emotions
"As they got different interests, the love began to evanesce"

Soliloquy- a (usually long) dramatic speech intended to give the illusion of unspoken reflections, or
a speech you make to yourself
"The man was deeply emerged in a mental soliloquy"

Para- A prefix appearing in words of greek origin, commonly attached to verbs. Meaning:
at
*to one side of
*beside
*side by side
*beyond
*past
For instance "Paragraph", "paranormal", "parallell"

Hej, hur är det?

...och gissa vem som, efter drygt 60 timmar (=1 ½ underbara ljudböcker) är klar med denna bild?


En fundering jag haft under de senaste åren, artighetsfrasen "How do you do?" eller "Hur är läget?"

Tycker att det på sätt och vis är lite knepigt att man istället för att bara säga "Hej" också (inte i alla fall, men många) låtsas att man bryr sig om hur den andra individen mår.

Denna fråga är ju egentligen en stor social paradox:

* Det går inte att ignorera frågan på svenska. Det är ju enormt oartigt. På engelska är det mycket lättare då man skiljer på "How do you do" och "How are you?". "How do you do" är ju inte ens en fråga, utan en ren hälsningsfras som besvaras med ett eko. Hur enkelt som helst. Men, vi måste svara.

* Emellertid kan man inte svara ärligt, i alla fall inte om man mår dåligt (Om man avser möten mellan ytligt bekanta. Med vänner är det ju en annan sak). Det vore ju verkligen att lasta sina problem på någon, och hur oartigt är inte det?

Men det är väl ändå en helt okej hälsningsfras. Fast svaret jag oftast vill ge är motfrågan "vill du veta eller är du bara artig?"

Ett annat bra svar blir "Det är som det är". Fritt att tolka.

Tack och förlåt.

Idiotkänsla

Bilden säger allt. Matte B.

Stor suck. Har väl sällan och aldrig fått bekräftat så många gånger per dag vad jag alltid misstänkt: Jag är inte så jävla smart...

Alltid lika dyster insikt ;) Kan bara hoppas att nationella provet i kursen inte blir lika svårt.

Magont från H*lvete...

Det är andra eller tredje gången i mitt liv som jag råkar ut för det, ett våldsamt, slitande, krampaktig magont som i perioder får en att ligga i fosterställning på golvet med en enorm längtan efter morfin...

Det börjar på samma sätt ganska ofta, men ikväll togs min definition av magont till en helt ny nivå.
Runt 19-snåret började magmuskulaturen ofrivilligt dra ihop sig, händer då och då, var ganska övertygad om att jag skulle kunna gå på Friskispasset som började om en timme.
Tanken var lite i stil med "Jamen det är ju bara lite magont..."

Tro fasen att jag får äta upp det en halvtimme senare, när jag ligger som en misslyckad missbrukare i fosterställning i badrummet, i ett half-dazed tillstånd lyssnandes på "Sword Of Truth", i vilken det tjafsas om att "Smärta är en känsla alla kan uppleva och enar mänskligheten".(Ett ämne jag måste återkomma till någon gång)
Jo, sannerligen. Känslan var ungefär som jag kan tänka mig att det känns ifall någon skulle plocka ut magsäcken och våldsamt borsta av den med en sopkvast. Säkert något som alla kan relatera till...

Vill nog påstå att jag inte var i stånd att enas med någon om något förutom kanske toalettstolen, som var ett stort stöd, måste medges...

Ungefär där övergavs idén om att det hela kanske skulle vara över och att jag glad i hågen skulle kunna traska ner på jympa.
Dessutom slogs jag av insikten om hur extremt dödlig jag är. Nog för att det är överdrivna panik-känslor framkallade av min totala kräkfobi, men under en kvart eller så var jag fullständigt övertygad om att jag skulle dö. En blick i spegeln som visade ett likblekt tryne var inte heller så uppmuntrande, och när man dessutom känner precis ALLT blod försvinna från ansiktet när man reser sig så får man verkligen syner av hur man dör i sin ensamma ömklighet utan att ha gjort någon nytta i världen.

Men, å andra sidan så pågick detta helvete blott dryga 2.5 timme... relativt sett en ganska lindrig tid, och jag lever fortfarande. (I think?)
Surt att missa jympan dock, hade verkligen behövt en energy-boost ikväll.

You Can't always get what you want.

Tänkvärt Citat:

"Only those you trust can betray you"

-Zeddicus Zu'l Zorander, Stone of Tears av Terry Goodkind

Bjuder på ett par Work-In-Progress-bilder, screencaps från min bästa vän (idag utkonkurrerad av badrumsgolvet) Photoshop Cs5. Målar med runda baspenslar av olika hårdhet och använder smudge-verktyget fler gånger än en normal människa andas.



God Natt mänskligheten...

Morgonens Demoner

Mörkret och lugnet sveper sig tätt omkring den sovande skepnaden höljd i ett par filtar. Hennes andetag blandas med de från den gamla, sovande katten och den unga dammtussen till hund.
Ett plötsligt, blåaktigt ljus lyser vagt upp rummet, skrämmer iväg mörkret. Ljuset åtföljs snart av en hög, skräckinjagande signal, som kullkastar allt lugn.
Andningen, nyss så djup har övergått i ytligare andetag, och ett visst mått av ångest fyller den delen av hjärnan som inte är halvt delirisk. Ett ögonblicks paus. Väntan på att terrorn ska avstanna.
När ljudet blir outhärdligt sticks en ovillig arm ut ur filthögen och försöker med ett illa siktat tag få fatt i den tidiga antagonisten.
Någonstans i en sömndrucken hjärna går en tanke. Dimman lättar och en viss sinnesnärvaro infinner sig. Förmågan att läsa kommer gradvis. Mobiltelefonens blåa ljus bränner pupillerna, och ett ord kan utläsas- Snooze.

Nog för att jag är en morgonmänniska. Jag älskar att vara uppe på morgonen, men det betyder INTE att jag gillar att vakna.
Att vakna en viss tid (för mig ofta runt 5.30) är inte roligt. Mobilen är en typ av terrorist, en återkommande demon som kommer för att slita mig ur värmen och drömmarna.

Sedan finns ju också Snooze-knappen. (Och bara det ordet ser så konstigt ut skrivet...)
Jag skulle vilja påstå att snooze-knappen är någon övre makts idé om ett bra straff för mänskligheten.
Alltså, tidigt på morgonen känns det ju som att det absolut viktigaste i livet är att få sova. Visst fan kommer man då trycka på den där eländiga snooze-knappen... Erfarenhet säger att det finns två möjliga utvägar ur den situationen:

* Man går upp mycket senare än man tänkte och får rusa runt som en utter på crack för att hinna med morgonbestyr. Frukost kan man ju bara se sig om på månen efter.

* Till sist kommer man råka trycka på fel knapp och istället stänga av larmet helt. Goddag yxskaft. Sedan kan man bara hoppas på att man vaknar innan man ska befinna sig på jobb/skola.

Men det är skönt att sova de där extra 5 minuterna...

Tack och förlåt.

Liten dikt till Engelskan

Uppgiften till morgondagens Engelska var att skriva någon typ av dikt. Denna är nog bara bra om den läses högt med en speciell rytm.


Drip drip drop
Drip drop
Make it stop
Make it stop
Make the dripping stop
Drip drop
Make it stop
Before I die
Make it stop
Make the blood stop to drop

Och den har en mening, om man nu ska säga så... jag skrev den åsyftande oskyldiga människor i krigsdrabbade länder, i byar där gerillor drar fram, våldtar kvinnor och dödar merparten.
Dikten är skriven som en typ av...inte riktigt insight, men känslan som jag gissar kan fylla en när man ligger helt ensam med sår ur vilka det pumpas ut blod, man vill bara att blodflödet ska avstanna, men det finns ingen som kan hjälpa en.

Angående 2011

Intressant år i år. Bara för att kopiera in från en Facebookstatus som sprids:
"Vi får uppleva fyra ovanliga datum i år: 1/1/11, 11/1/11, 1/11/11, 11/11/11. Men du, ta de två sista siffrorna i ditt födelseår plus det antal år du fyller i år... så ska du se att det blir...111"

Och så har jag funderat lite på vad jag gärna slipper göra under 2011. Inte en fullständig lista dock, men ett antal saker jag gärna slipper undan:



* Halka eller snubbla över mina egna fötter och föga elegant krascha rätt ner i det obehagligt gröna golvet under ett Friskis- pass.




* Köra i Matte B. Eller C, men vi tar en sak i taget.

* Krascha vår Volvo. Chansen är stor, tyvärr, med tanke på att jag borde börja övningsköra i år...


* Köra på någon eller något. Skulle vilja säga att chansen att detta ska hända är ungefär 70%. Men jag ska försöka undvika det.

* Tappa min brors kamera (Som står för bilderna...). Kommer stå mig dyrt i så fall.


* Förlora vänner. Endast 23 dagar har gått och jag är rädd för att detta redan kan ha inträffat. Men man ska inte ta ut saker i förskott.

* Prata utan att tänka mig för och säga något dumt. Jag lär prata... med ganska mycket... pauser och verkligen tänka på... vad jag säger. Och det kommer nog ta sin tid...



* Halka på väg till matsalen och falla pladask. Låter kanske inte så illa, men beräkna också att det sitter sisådär 500 pers i matsalen och ungefär 20% kommer glo på en.

* Bryta något ben överhuvudtaget

* Spilla frätande syra på någon, något eller mig.

* Begå socialt självmord. Något det känns som att jag är på gränsen att göra förbryllande ofta.


* Inse att hela livet är en dröm

* Oavsiktligt radera Photoshop CS5. Det vore ungefär slutet av mitt liv... Som alltså eventuellt är en dröm.

* Kliva på en snigel barfota. Eller en orm för den delen. Eller groda.

Tack och förlåt.