...Det är lite så det känns.
Saker som jag tidigare inte reflekterat över, men som, när man får det påpekat för sig blir väldigt tydligt.
Det finns de som säger att man inte ska "tänka så himla mycket" och "inte överanalysera" eller som min mor så 'klokt' påpekade: "Man ska inte hålla på och tycka synd om sig om sig själv eller försöka få medlidande genom att prata om sina problem"
Men när det inte fungerar då? När man håller saker och ting inom sig för länge i ett stort förvirrat nystan och väljer korkade sätt att få ur sig den negativa energin som samlas.
Att prata om sina problem är inte nödvändigtvis en akt för att fiska efter empati. Att prata med utomstående kan hjälpa, de ser ju allt ur en annan synvinkel och kan påpeka uppenbara saker man själv missar.
Har, med hjälp och stöd av en otroligt intrapersonligt intelligent människa insett att mitt liv är en enda stor röra av förvirring och blandade personligheter.
Men med den vetskapen kan man iallafall jobba vidare.
En dag kanske man kommer i balans. Det återstår att se...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar