Tror jag tänker för mycket

Lite olika bilder jag hittade på denna dator...


Ja, angående användandet av en helt annan dator, på vilken jag hittade ett par bilder...
Vår familj har en SJUKLIGT teknisk medlem, min käre bror Tomas (Hans blogg hittar du här).

Dock verkar det som att VARENDA tekniska gen som överhuvudtaget går att finna i vår familj finns i hans DNA.
I söndags lyckades min mor nämligen kortsluta den lilla söta datorn jag brukar använda till skolarbete och att rita på. DVS totalt mörda det lilla oskyldiga systemet av IC-kretsar, kablar och halvledare. It's completely dead.
Har förhoppningar om att den åtminstone inte innehöll osparade bilder, utan alla bör finnas på mitt lilla 250 GB minne. Vart tusan det är... är ett annat problem...

Och ett annat tekniskt missöde... Min mobil (fyller snart två år..) dog med ett vrål (jo, verkligen, det är sant.) igår morse 4.45. God morgon? Har ALDRIG vaknat på ett så effektivt sätt... Sedemera gick det att blåsa liv i den igen och idag är den pigg och glad. Dock inte jag som lyckades sova mig igenom, hrm, ursäkta... FEM (!!) alarm imorse!? Hur fasen lyckas man med det? Antar att jag var ganska trött...

Men för att komma till saken, för det var inte mina (obefintliga) tekniska färdigheter jag ville komma till...

Jag har en hyfsat lång väg till och från skolan, så jag hinner tänka en hel del, vilket yttrar sig i mystiska inlägg i denna blogg (which s fine, since it's MINE!)

Igår funderade jag litegrann på det här med skolämnen och lärare.
Har noterat alltmer att favoritämnet ofta är det ämnet där man har bäst lärare (eller ja, lärare som man är mest kompatibel med, kanske man ska säga). Det är verkligen så.
Jag gillar alla ämnen mer eller mindre, men har man också bra lärare fullkomligt älskar man ämnet.

Till exempel i 8:an hade vi en bildlärare(och hennes blogg hittar du här) som var så vida överlägsen alla andra lärare jag någonsin haft att man bara satt där och tänkte "wow, vänta lite här nu..."

Jag har alltid gillat bild iochförsig, men att teckna och måla har aldrig varit en riktig hobby. Är väl helt okej på det, men jag fattade bara inte poängen i det förrän i just 8:an. Jag tror att jag kan ha någon typ av rekord i antal bildlektioner under ett läsår... Det var också efter detta som jag faktiskt började måla på riktigt...

I 9:an fick vi dessvärre tillbaka den värdelösa bildläraren som vi också hade i 7:an.
Då blev bild en återkommande pina som man plågade sig igenom varje torsdag. Talk about difference..

Och nu är det lite samma sak med kemi. Har alltid gillat den precisa logiken i kemi, och har aldrig haft något emot att gå på lektionerna, men nu när vi har en helt otroligt bra kemilärare är kemi det absoluta favvoämnet. Alltså, man går 45 minuter tidigare till skolan för att få har lite extrakemi. I like it.

Så man kan ju kanske fråga sig... Hur viktigt är det egentligen med bra lärare? Väldigt, väldigt viktigt tror jag. Detta kanske bara gäller mig, och jag kan inte underbygga det vetenskapligt eller på något annat sätt, men alltså, det är nog så. Man gör helt enkelt inte sitt bästa och man är inte intresserad ifall man har en halventusiastisk, nästan skeptiskt lärare. Det smittar.

Ännu ett helt ologiskt inlägg i denna stackars utsatta blogg...