Har tänkt lite på en grej, eller egentligen många små onödiga saker här och där, men ibland är det också så att jag formulerar blogginlägg i hjärnan. Nej, jag är inte mentalt handikappad på något sätt... Men.
Människor som ändrar beteende från dag till dag, timme till timme. Det leder till en rejäl dos förvirring och vissa tankar om denna människa kanske har multipla personligheter.
Ett exempel ur verkliga livet är min kemilärare. Otroligt trevlig, vanligen öppen människa, men ibland ändras detta helt och hållet och han blir tillknäppt och tyst.
Vanligtvis i början av lektionerna. Sedan släpper det allteftersom. Kanske för att han börjar bli glad att det är över. Och jag börjar nästan ana ett mönster. Sådana är vi människor, vi vill alltid ha mönster i allt omkring oss. Oftast är det skönt när mönster faller på plats så att man själv kan ändra sitt beteende efter det.
Men så finns det obehagliga mönster. Till exempel människor som alltid är annorlunda vissa tider, dagar etc, och man funderar på vad tusan man nu har gjort... (Så funkar min hjärna iallafall, tar alltid på mig skulden för hela världens olycka...)
Och när jag ändå är igång (och borde sova egentligen...) så måste jag också ta upp en sak som jag försökt Facebook-blogga om (man ska inte terrorisera sina FB-vänner med blogginlägg på 420 tecken i sin status. Förlåt mänskligheten...) är de som är annorlunda på internet än på riktigt. Den vanligaste är ju de som är exeptionellt trevliga på nätet och väldigt, ursäkta uttrycket, "svenska" i riktiga livet. Men dessa är man ju ändå ganska van vid.
Klart mer förvirrande är människor som är trevligare på riktigt än på internet...
Fast självklart är det så att det är lättare att uppfatta signaler såsom mikrouttryck, tonläge, ansiktsuttryck etc när man pratar med någon på riktigt.
Och nu har jag nog svamlat klart om mina diffusa tankar.
Tack och förlåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar