Det finns då ögonblick i livet då man inte riktigt vet om man ska skratta eller bara sjunka genom jorden.
Det är dessa eleganta små klantigheter som vi alla gör, till exempel med stor kraft missar en (I mitt fall oftast väldigt enkel) tennisboll och istället dundrar racketen i 120 knyck i sin hand eller för all del, i väggen.
En sådan här galet elegant sak hände mig idag... kom nerför en snötäckt backe, och det gick ganska bra fram tills jag förlorade allt fotfäste whatsoever och med elegansen av en skräckslagen sköldpadda på rygg föll platt och åkte ner ca två meter.
Och vad ska man göra? Ja, det såg grymt kul ut, ja, någon såg mig förmodligen, men...so what? Jag bjuder på den scenen. Det var med all säkerhet väldigt...graciöst. Typ...
Vilket osökt får mig att minnas ett minst lika elegant fall i höstas, på väg till ett jympapass och såklart, av alla ställen, på vår garageuppfart....
Det måste ha sett riktigt, riktigt roligt ut, det var verkligen ett platt fall. Hann precis tänka på hur konstig jag måste se ut när jag skuttade fram...
Ironin med det fallet var att jag måste ha snubblat över mina egna fötter eller ett gruskorn i klart ljus, medan jag utan större problem kan dundra fram i oländig terräng i mörker, samt att jag vrickade handleden riktigt illa. Detta märkte jag inte förrän armhävningarna på passet, då jag med ett ofrivilligt kvidande i princip föll headfirst i golvet. Även det måste ha varit väldigt, ja, som sagt. Elegant.
Åh, lite ny layout också (typ..). Åsikter, någon?
Tack och förlåt.
Postar lite bilder som jag tog idag (vissa precis innan jag ramlade...), den tillfälliga framsidan till min kalender som jag klottrade ihop på en kvart och lite Work In Progress-bilder av en beställd bild jag borde sitta och jobba med NU...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar