...och subtila signaler. Måste tilläggas att detta inte är vetenskapliga fakta utan mer egna 'fältstudier'... Inte säkert att det stämmer, alltså.
Vi använder dem ganska mycket, de små vinkarna som fungerar som outtalade regler.
Det kan vara små saker, som ett ögonkast, en kort tystnad innan man svarar eller en fras eller ett svar formulerat på ett visst sätt.
Det blir himla knepigt med människor som inte riktigt kan förstå dessa signaler.
Handen på hjärtat, jag har nog brutit mot många av dessa regler själv. Bara nu kommer jag att tänka på flera tillfällen då jag har missförstått en mening eller en andemening och förmodligen gjort någon lite lätt irriterad.
En relativt vanlig sak måste ändå vara meningen "Du behöver inte vänta, jag kommer efter senare.", för mig ofta i samband med att man ska till nästa lektion men vill utväxla några ord i enrum med sin lärare, och man som svar får det, ur artighetssynvinkel korrekta svaret "Nämen det är lugnt, jag kan vänta".
Här har på något sätt min poäng, det subtil-diplomatiskt uttryckta "kan du gå?" gått förlorat i "By-the-book"-artigheten eller bara i någons trötta hjärna.
En annan sak är ögonkontakt. Det finns en gräns gör hur nära men kan vara någon man känner måttligt och samtidigt ha ögonkontakt.
Det fungerar helt enkelt inte att ställa sig tre decimeter ifrån någon och ta ögonkontakt. I de allra flesta normalt funtade människor kommer detta kännas för hotande och man kommer antingen bryta ögonkontakten eller backa (i mitt fall ofta hastigt och lustigt, men jag är dålig på ögonkontakt...)
Den lite knepigare situationen uppstår då någon är nedstämd. (Nu utgår jag från mig själv, men det är för att jag inte har frågat så många andra...) Det finns olika sorters nedstämdhet. En väldigt distinkt är den då man går runt med tårar i ögonen och viker undan blicken och håller sig undan. Man kan tycka att det är väldigt olika. Jag brukar ofta vilja bli lämnad ifred eller kanske tillfrågad hur jag mår, med det finns människor som måste kasta sin positiva inställning in my face, so to speak. Jag vet inte om det är omedvetet från deras sida, men det är verkligen inte en sprudlande positivitet man vill bli bemött av.En annan typ av nedstämdhet (den jag varit i till och från de senaste veckorna...) är den totala apatin som får en att bara titta stumt på alla och ofta dra sig undan.
Och gissa här om hurtighet är det man uppskattar...?
Rent generellt kan vi väl påstå att negativa känslolägen är jobbiga att hantera och omvända hos andra, eftersom man måste veta vilket relation man har och känna personen väl. Vissa vill gärna ha lite empati, andra ber om det ifall de vill och föredrar annars att bli lämnade ifred.
Reveal Yourselves!
Bara en sådan där liten parentes, jag har kollat statistik och ser att jag har i genomsnitt 20 träffar/dag. Förmodligen är det inte ens hälften som läser, men det vore kul om ni(typ två personer..) som faktiskt utstår min ordrappakalja skulle vilka lämna lite respons i form av en liten kommentar? :)
Och nu blev det sådär sent igen. Aaaj då. Go'natt o.O
jag känner igen mig som den hurtiga som vill liva upp och det kan bli fel förståss om personen i fråga känner som du..... jag tycker du är en klok tjej rebecka om än låter du ofta nedstämd och frågan kvarstår?? vad det beror på är det en personlighet, någon annans handling, en känsla.... ?? jag gillar dig i vilket fall :)
SvaraRaderaJo, det finns ju ganska många som vill bli uppmuntrade, därav det lite knepiga i sådana situationer... Jag skulle inte vilja påstå att det är en del av personligheten i grunden, utan bottnar i en del problem av psykisk karaktär som jag haft ett antal år tillbaka, och har nog ganska lätt för att bli nedstämd av småsaker som att människor är otrevliga/obehagliga...
SvaraRaderaTycker detta är en helt fantastisk blogg, mycket intressant, och får mina tankar (som redan flyger runt som galna) att tänka efter liiiiite till.
SvaraRaderaTänker gott följa den
Vad roligt att du uppskattar det! :)
SvaraRadera