Städmani

Hon kom in i det till synes rena köket. Genast började hennes sinnen uppfatta små sandkorn på golvet. En fläck efter en vattendroppe på den skinande diskbänken. Bordstabletterna som inte låg i en 90-graders vinkel i förhållande till bordet... Pulsen ökade och binjurarnas produktion av stresshormoner skjöt i höjden...

Vänta lite. Det är ju jag. Jo, det är verkligen det.
Jag har drabbats av städmani. Allt måste vara i perfekt ordning, speciellt i köket. Jag tål inte oreda i köket. Jag klarar inte av sandkorn på golvet. Vilket är svårt att undvika när man har hund.
Mattor som blivit "tilltrasslade"? Jättejobbigt tycker jag. En osthyvel på fel plats kan förstöra helhetsintrycket av rummet.
Då jag för tillfället delar bostad med en individ som inte har mycket känsla för ordning (Har också lärt mig att det kallas för gardin-genen. Motsatsen är fälg-genen som min bror definitivt bär på...) är dessa små...man kan kalla det för "anfall"... en ganska vanlig del i vardagen.

Därmed inte sagt att min bror är väldigt oordentlig. Han är bara inte manisk. Som en annan...

Men ett lustigt faktum är åh-vad-bra-mamma-är-hemma- syndromet. Så fort hon är hemma släpper det maniska beteendet. Och så fort hon åker igen blir det i princip kris. Då MÅSTE köket (notera att min mani endast gäller köket...) städas till, i princip, perfektion igen.


Förutom att inse detta har jag idag ägnat mig åt väldigt irriterande sysslor som jag återkommer till i helgen (DÅ kan det hända att jag hänger ut någon, om jag kan hitta någon ansvarig....), och att fotografera. Det sistnämda har jag upptäck är en väldigt rolig sysselsättning.