Short English Lesson

Cape a sleeveless garment of various lengths, fastened aroundthe neck and falling loosely from the shoulders, worn
separately or attached to a coat or other outer garment.
"He was wearing a jet black cape"

Paradox:

Ravish Verb To violate or rape
"The soldiers ravished the entire city before they left"
Ravishing Adjective Looking particilarly stunning and attractive
"You look ravishing"

Beacon- a guiding or warning signal, as a light or fire, especially one inan elevated position.
"He saw the beacon from a long distance"

Impish- Annoyingly playful
"Sge gave him an impish smile before she left"

Buoyant- tending to float on a liquid or rise in air or gas
or characterized by liveliness and light-heartedness
"The woman suddenly appeared buoyant"

Razzmatazz- Vivid, showy and noisy fuss or activity
"He made the party a real razzmatazz

Livid- Imparting a deathlike glow or being furiously angry
"He was livid with the twins"

Pertain- Relating or refererring to something, belonging to, being a part of
"The documents pertaining to the case"
(The noun is Pertainym, "The documents are pertainyms to the case" )

Esoteric- confined to and understandable by only an enlightened inner circle
"The texts were esoteric"

Iridescent- Having a play of lustrous rainbowlike colors
"The bubble looked iridescent when the sunrays hit it"

Certitude- total certainty or greater certainty that circumstances warrant
"His certitude was unnerving"

Cadence -The total number of steps per minute
"An elite long-distance runner often has a candence of 90-95 and it doesn't vary much with speed"

Elegy- A mournful poem
"She wrote a couple of elegies when her mother died"

Paradigm- systematic arrangement of all the inflected forms of a word, or the generally accepted perspective
of a particular discipline at a given time.
"The belief that our planet is an orb is a paradigm"

Tangential- Being slightly connected/merely touching something, or acting along or in the direction of a tangent
"I tried to discuss my salary, but the boss kept veering off into tangential topics."

Asymptote-a straight line approached by a given curve as one of the variables in
the equation of the curve approaches infinity,from Gk. asymptotos "not falling together,"
from a- "not" +syn "with" + ptotos "fallen,"

Coalesce- To fuse or cause to grow together
"We coalesced the different molten metals into a different material"

Evanesce- Disappearing gradually,for example emotions
"As they got different interests, the love began to evanesce"

Soliloquy- a (usually long) dramatic speech intended to give the illusion of unspoken reflections, or
a speech you make to yourself
"The man was deeply emerged in a mental soliloquy"

Para- A prefix appearing in words of greek origin, commonly attached to verbs. Meaning:
at
*to one side of
*beside
*side by side
*beyond
*past
For instance "Paragraph", "paranormal", "parallell"

Hej, hur är det?

...och gissa vem som, efter drygt 60 timmar (=1 ½ underbara ljudböcker) är klar med denna bild?


En fundering jag haft under de senaste åren, artighetsfrasen "How do you do?" eller "Hur är läget?"

Tycker att det på sätt och vis är lite knepigt att man istället för att bara säga "Hej" också (inte i alla fall, men många) låtsas att man bryr sig om hur den andra individen mår.

Denna fråga är ju egentligen en stor social paradox:

* Det går inte att ignorera frågan på svenska. Det är ju enormt oartigt. På engelska är det mycket lättare då man skiljer på "How do you do" och "How are you?". "How do you do" är ju inte ens en fråga, utan en ren hälsningsfras som besvaras med ett eko. Hur enkelt som helst. Men, vi måste svara.

* Emellertid kan man inte svara ärligt, i alla fall inte om man mår dåligt (Om man avser möten mellan ytligt bekanta. Med vänner är det ju en annan sak). Det vore ju verkligen att lasta sina problem på någon, och hur oartigt är inte det?

Men det är väl ändå en helt okej hälsningsfras. Fast svaret jag oftast vill ge är motfrågan "vill du veta eller är du bara artig?"

Ett annat bra svar blir "Det är som det är". Fritt att tolka.

Tack och förlåt.

Idiotkänsla

Bilden säger allt. Matte B.

Stor suck. Har väl sällan och aldrig fått bekräftat så många gånger per dag vad jag alltid misstänkt: Jag är inte så jävla smart...

Alltid lika dyster insikt ;) Kan bara hoppas att nationella provet i kursen inte blir lika svårt.

Magont från H*lvete...

Det är andra eller tredje gången i mitt liv som jag råkar ut för det, ett våldsamt, slitande, krampaktig magont som i perioder får en att ligga i fosterställning på golvet med en enorm längtan efter morfin...

Det börjar på samma sätt ganska ofta, men ikväll togs min definition av magont till en helt ny nivå.
Runt 19-snåret började magmuskulaturen ofrivilligt dra ihop sig, händer då och då, var ganska övertygad om att jag skulle kunna gå på Friskispasset som började om en timme.
Tanken var lite i stil med "Jamen det är ju bara lite magont..."

Tro fasen att jag får äta upp det en halvtimme senare, när jag ligger som en misslyckad missbrukare i fosterställning i badrummet, i ett half-dazed tillstånd lyssnandes på "Sword Of Truth", i vilken det tjafsas om att "Smärta är en känsla alla kan uppleva och enar mänskligheten".(Ett ämne jag måste återkomma till någon gång)
Jo, sannerligen. Känslan var ungefär som jag kan tänka mig att det känns ifall någon skulle plocka ut magsäcken och våldsamt borsta av den med en sopkvast. Säkert något som alla kan relatera till...

Vill nog påstå att jag inte var i stånd att enas med någon om något förutom kanske toalettstolen, som var ett stort stöd, måste medges...

Ungefär där övergavs idén om att det hela kanske skulle vara över och att jag glad i hågen skulle kunna traska ner på jympa.
Dessutom slogs jag av insikten om hur extremt dödlig jag är. Nog för att det är överdrivna panik-känslor framkallade av min totala kräkfobi, men under en kvart eller så var jag fullständigt övertygad om att jag skulle dö. En blick i spegeln som visade ett likblekt tryne var inte heller så uppmuntrande, och när man dessutom känner precis ALLT blod försvinna från ansiktet när man reser sig så får man verkligen syner av hur man dör i sin ensamma ömklighet utan att ha gjort någon nytta i världen.

Men, å andra sidan så pågick detta helvete blott dryga 2.5 timme... relativt sett en ganska lindrig tid, och jag lever fortfarande. (I think?)
Surt att missa jympan dock, hade verkligen behövt en energy-boost ikväll.

You Can't always get what you want.

Tänkvärt Citat:

"Only those you trust can betray you"

-Zeddicus Zu'l Zorander, Stone of Tears av Terry Goodkind

Bjuder på ett par Work-In-Progress-bilder, screencaps från min bästa vän (idag utkonkurrerad av badrumsgolvet) Photoshop Cs5. Målar med runda baspenslar av olika hårdhet och använder smudge-verktyget fler gånger än en normal människa andas.



God Natt mänskligheten...

Morgonens Demoner

Mörkret och lugnet sveper sig tätt omkring den sovande skepnaden höljd i ett par filtar. Hennes andetag blandas med de från den gamla, sovande katten och den unga dammtussen till hund.
Ett plötsligt, blåaktigt ljus lyser vagt upp rummet, skrämmer iväg mörkret. Ljuset åtföljs snart av en hög, skräckinjagande signal, som kullkastar allt lugn.
Andningen, nyss så djup har övergått i ytligare andetag, och ett visst mått av ångest fyller den delen av hjärnan som inte är halvt delirisk. Ett ögonblicks paus. Väntan på att terrorn ska avstanna.
När ljudet blir outhärdligt sticks en ovillig arm ut ur filthögen och försöker med ett illa siktat tag få fatt i den tidiga antagonisten.
Någonstans i en sömndrucken hjärna går en tanke. Dimman lättar och en viss sinnesnärvaro infinner sig. Förmågan att läsa kommer gradvis. Mobiltelefonens blåa ljus bränner pupillerna, och ett ord kan utläsas- Snooze.

Nog för att jag är en morgonmänniska. Jag älskar att vara uppe på morgonen, men det betyder INTE att jag gillar att vakna.
Att vakna en viss tid (för mig ofta runt 5.30) är inte roligt. Mobilen är en typ av terrorist, en återkommande demon som kommer för att slita mig ur värmen och drömmarna.

Sedan finns ju också Snooze-knappen. (Och bara det ordet ser så konstigt ut skrivet...)
Jag skulle vilja påstå att snooze-knappen är någon övre makts idé om ett bra straff för mänskligheten.
Alltså, tidigt på morgonen känns det ju som att det absolut viktigaste i livet är att få sova. Visst fan kommer man då trycka på den där eländiga snooze-knappen... Erfarenhet säger att det finns två möjliga utvägar ur den situationen:

* Man går upp mycket senare än man tänkte och får rusa runt som en utter på crack för att hinna med morgonbestyr. Frukost kan man ju bara se sig om på månen efter.

* Till sist kommer man råka trycka på fel knapp och istället stänga av larmet helt. Goddag yxskaft. Sedan kan man bara hoppas på att man vaknar innan man ska befinna sig på jobb/skola.

Men det är skönt att sova de där extra 5 minuterna...

Tack och förlåt.

Liten dikt till Engelskan

Uppgiften till morgondagens Engelska var att skriva någon typ av dikt. Denna är nog bara bra om den läses högt med en speciell rytm.


Drip drip drop
Drip drop
Make it stop
Make it stop
Make the dripping stop
Drip drop
Make it stop
Before I die
Make it stop
Make the blood stop to drop

Och den har en mening, om man nu ska säga så... jag skrev den åsyftande oskyldiga människor i krigsdrabbade länder, i byar där gerillor drar fram, våldtar kvinnor och dödar merparten.
Dikten är skriven som en typ av...inte riktigt insight, men känslan som jag gissar kan fylla en när man ligger helt ensam med sår ur vilka det pumpas ut blod, man vill bara att blodflödet ska avstanna, men det finns ingen som kan hjälpa en.

Angående 2011

Intressant år i år. Bara för att kopiera in från en Facebookstatus som sprids:
"Vi får uppleva fyra ovanliga datum i år: 1/1/11, 11/1/11, 1/11/11, 11/11/11. Men du, ta de två sista siffrorna i ditt födelseår plus det antal år du fyller i år... så ska du se att det blir...111"

Och så har jag funderat lite på vad jag gärna slipper göra under 2011. Inte en fullständig lista dock, men ett antal saker jag gärna slipper undan:



* Halka eller snubbla över mina egna fötter och föga elegant krascha rätt ner i det obehagligt gröna golvet under ett Friskis- pass.




* Köra i Matte B. Eller C, men vi tar en sak i taget.

* Krascha vår Volvo. Chansen är stor, tyvärr, med tanke på att jag borde börja övningsköra i år...


* Köra på någon eller något. Skulle vilja säga att chansen att detta ska hända är ungefär 70%. Men jag ska försöka undvika det.

* Tappa min brors kamera (Som står för bilderna...). Kommer stå mig dyrt i så fall.


* Förlora vänner. Endast 23 dagar har gått och jag är rädd för att detta redan kan ha inträffat. Men man ska inte ta ut saker i förskott.

* Prata utan att tänka mig för och säga något dumt. Jag lär prata... med ganska mycket... pauser och verkligen tänka på... vad jag säger. Och det kommer nog ta sin tid...



* Halka på väg till matsalen och falla pladask. Låter kanske inte så illa, men beräkna också att det sitter sisådär 500 pers i matsalen och ungefär 20% kommer glo på en.

* Bryta något ben överhuvudtaget

* Spilla frätande syra på någon, något eller mig.

* Begå socialt självmord. Något det känns som att jag är på gränsen att göra förbryllande ofta.


* Inse att hela livet är en dröm

* Oavsiktligt radera Photoshop CS5. Det vore ungefär slutet av mitt liv... Som alltså eventuellt är en dröm.

* Kliva på en snigel barfota. Eller en orm för den delen. Eller groda.

Tack och förlåt.