Jul...

Detta är något som jag ofta tjatar om. Julen. Jag är utled på julen. Det mesta som har med julen att göra. Jag måste faktiskt förklara detta.
Motivera, som det står i våra läroböcker.

Alltså, till att börja med är ju julen en årstid. Eller det har snarare blivit det. En årstid som innefattar i princip hela den blöta, kalla, slaskiga, grå, trista och stundom vackra och vita delen av vårat inte särskilt varma år.
Julen har blivit ett kommersiellt jippo. Butiker som börjar sälja glögg, julmust, julgodis och dekorationer redan i Augusti. Ikeas julkatalog som kommer i slutet av oktober. Julen har för helvete blivit ett äckligt, fjäskigt tortyrredskap som blåses upp och används i syfte att tjäna så mycket pengar det bara är möjligt. Företag som i reklamer stolt predikar att det inte blir någon jul utan den och den av våra produkter, ackompanjerat av bjällerklang, tomtar, renar, julgranar och tindrande barnögon.
Annonser för storslagna julbord på stora uppslag i lokaltidningarna.

Det är äckligt!
Julen är inte ett tillfälle för företag som Scan eller Ikea att få sälja extra. Det är gemenskapens högtid. Det är levande ljus, nötter, en flammande brasa och en doftande gran. Sedan är det ju jätteroligt att få julklappar! Det tänker jag inte förneka.
Att vissa företag får in mer än andra på grund av vad de säljer är ju naturligt, men det som får mig att se rött är slogans som "Det blir inte jul utan Mamma Scans köttbullar" eller "Dags för något nymodigt? Ikeas vita julgran glimma/glittra/glitter/blingbling eller något annat typiskt Ikea-namn som får alla att bara vilja kräkas.

Marknaden som kommer hit i maj varje år...Där handlar det om konsumtion och kommersialisering. Julen handlar om familjen och de traditioner man har i sin familj!
Nu är man så helvetiskt less på skiten i mitten av november att man knappt orkar bry sig alls.