Nytt år :)

Vi har nått Det. It.

2012.

Det sista året av Mayakalendern. Enligt ett gäng virrigt folk har vi ungefär 11 ½ månads existens kvar. Andra anser att vi européer skulle ha lämnat detta folk för sig själva, så att de åtminstone kunde ha fått en rimlig chans att fortsätta på sin kalender...

(Detta är ett inlägg som skulle ha skrivits någon gång i början av det nya året, men det blev liksom aldrig av under jullovet.)

En av mina favoritbilder från 2011


Kände ganska mycket för att skriva ihop lite om 2011, det har varit ett år fyllt av än det ena, än det andra, och det känns som att jag har utvecklats ganska mycket som människa, även om livet gått både upp och ner.




Tycker ofta att jag målar för sällan, men när man lägger upp bilderna såhär inser man att det är ganska många med tanke på att det känns som att jag aldrig riktigt får tid.
Bara detta år anser jag att jag utvecklats väldigt mycket i målandet, börjar bli mer bekväm i färger och former, även om jag fortfarande är rätt osäker och försiktigt tassar fram och runt nya motiv, känslor och uttryck...



Det som direkt kommer upp i huvudet är mitt första jobb någonsin, inom jordgubbsförsäljarbranchen (Finns ett inlägg om det i arkivet )
Föga intressant, tidvis vettlöst tråkigt och på det stora hela relativt dåligt sätt att spendera sin sommar på, men utvecklande på många olika sätt.


Sedan har jag ju börjat övningsköra också... numera utgör jag heller inte en fara för alla medtrafikanter heller, och det känns inte som en omöjlighet att växla utan att samtidigt köra av vägen...







Också mycket först under detta år som jag börjat prata på riktigt med människor, och verkligen uppskatta vissa personers sällskap.
Generellt gör mänskligheten mig väldigt nedslagen, och jag skulle med glädje utrota oss som art, men det finns verkligen människor på denna jord som återger lite hopp...


Och på tal om just fina människor. De finns ofta där jag minst anar det, och de människor jag uppskattar är ofta de jag först är rätt tveksam till. Bara att inse: jag har vissa fördomar. Dags att släppa det.



Dessutom börjar jag alltmer inse finessen med uppriktig kommunikation och inte bara subtila hinter (som kan vara nog så bra, men inte alltid fungerar.)
Låter denna bild, som bland annat cirkulerar på Facebook, sammanfatta något jag tänker ta till mig.