Förtroende

Någons förtroende har man inte automatiskt. Det är något man förtjänar.

Varför tror vissa människor att man ska vräka ur sig sina problem och bekymmer inför någon bara för att denna råkar vara psykolog?
Eller förresten, det kan i princip vara vem som helst, som får någon typ av titel som säger att "mig kan du prata med". Typ skolsköterskan, skolkuratorn eller ens mentor (nu har jag inget problem med min mentor, but that's not the point).

Nu vet inte jag alls om alla funkar som jag, men jag har inte förmågan att 'go deep' med helt eller halvt okända personer. Det går inte.
Så sent som förra året hade min mentor i högstadiet 'vänligheten' att skicka mig till skolkuratorn.
Vad göra? Jag känner inte den här människan. Har aldrig, någonsin träffat eller pratat med honom och jag har också en viss osäkerhet för människor av andra könet. Att han råkar ha tystnadsplikt är inte heller en 'ursäkt'.
Säg så här: Om jag pratar med någon annan som jag verkligen litar på (ja okej då, nu finns det väl bara en eller två människor jag har ett sådant förtroende för, men...) så utgår jag från att denna kan reagera om det gäller mitt liv eller hälsa, men annars lär inte denna sprida det jag säger till allt som rör sig och har hjärna..

Och sedan det minnesvärda år då jag gick på psykmottagningen på sjukhuset. Ja, dittvingad. Och så förväntas man sitta där och vräka ur sig (ja, någon smart individ hade kommit på att min mamma skulle vara med också. Smaart.) allt man tänker och tycker.
Resultat här är att man sitter och hittar på nya, orelaterade problem eller bara blåljuger. Minns att jag brukade kolla på en förskräcklig tavla, en konstig, förvriden vas och en barnbok. En timme varje måndag. Vad vi pratade om? Minns inte...

Med detta vill jag inte sänka alla psykologer. Det finns säkert en anledning till att de har jobb. Men det är inte min grej.

Måste få Hissa och Dissa också
Dagens Hiss: Fan att jag måste tänka för att komma på det.. hm. Tidiga morgonjoggingturer i soluppgång med bra ljudbok och hund.
Dagens Diss: Alla människor som tror sig ha rätten att veta vad andra bekymras av. Föräldrar, t ex.

Ett vackert ord jag snappat upp: Savour, Savouring- avnjuta, eller som det användes i sammanhanget mer som hålla fast vid, uppskatta.

Klockan är nu 22.33 och jag ska upp om 6.5 timme. God natt.